Inte visste jag att man kunde spontanshoppa träd.
Men det kan man!

Vår trädgård, och även husfasaden, är ett sorgligt kapitel som bekant. Det är liksom ingen ordning på nå´t.
Det finns många tankar och drömmar om hur jag skulle vilja ha det, men det mesta kostar och ingen av oss känner oss särskilt hemma när det gäller trädgårdsarbete heller.

Ett (eller flera) träd har jag alltid drömt om. Gärna med vacker höstfärg, och ganska litet så att det ryms framför fönstret till tvättstugan, så att det liksom förskönar utsikten när man är därinne och slavar (alla knep är tillåtna!).
Häromdagen strosade jag runt på Blomstergården, och hittade denna Svart Aronia på stam (Aronia melanocarpa "Viking"). Jag visste inte ens att dom finns uppstammade så här, är det nå´t nytt kanske...?
Den är redan en bra bit högre än mig själv, och bär massor av små bär, som jag gissar blir svarta sedan? Halva priset var det också, dvs 199:-, så det var inte så mycket att fundera på.
Jag har bara hört gott om Aronia, jag har sett den som häck och den är jättevacker med sprakande höstfärger. Nu håller jag tummarna för att den här varianten på stam ska trivas hos oss.
Det kändes nästan lite högtidligt att plantera vårt allra första träd, även om det bara är ett litet ett.

Och bara så att ni vet. Innan vintern ska fönstren vara vitmålade. Nu ska det bruna bort!!

---

Bilder - privata ©

Så här års är vår vita rosenbuske alldeles översållad med vackra, vita och doftande rosor.
Så långt är allt sig likt.

Det sorgliga den här sommaren, är att nu har vi inte Rocky med oss längre. Imorgon är det ett halvår sedan han lämnade oss.
Tänk, ett halvår redan. Jag tyckte det var alldeles nyss jag satt och skrev det där inlägget, medan tårarna trillade ner på tangentbordet.

Det jobbigaste är sedan länge över, men visst får man svälja extra hårt, de gånger man oförberedd kommer att tänka på honom. Som häromnatten, då jag låg bredvid maken och svor i det tysta över hans högljudda snarkningar. Och jag kom på att det faktiskt bara snarkas i mono numera. Tidigare hade han ju sällskap av Rocky, dom snarkade ju alltid ikapp, i stereo.
Och platsen där matskålarna stod, får sig fortfarande ett extra ögonkast emellanåt. Men där är såklart inga skålar som behöver fyllas på.

Det var inte meningen att det här skulle vara ett sorgligt inlägg. Tvärtom. Vi har många fina minnen, och en massa annat att glädja oss åt här i livet.
Våra vänner t.ex, är snart på gång att skaffa en liten valp. Deras första hund någonsin. Hoppas dom inte inbillar sig att de ska få ha sin lilla hundvalp ifred? Skulle inte tro det.
Valpar är speciella små varelser, så glada och pigga och fulla med bus! Honom ska vi nog se till att vi får gosa med.

Att lillebrors tjat efter en ny hund, sedan kommer att accelelera till outhärdliga nivåer, det vill jag inte tänka på just nu. Jag har fullt upp med att klara av tjatet efter kompisar precis varje dag.
Bara för att man har fått sällskap av sin tråkiga mamma på sitt sommarlov, behöver det inte betyda att man per automatik är nöjd. Nepp - kompis ska det vara!

---

Bilder - privata ©

Vi tänker lägga sten närmast husfasaden, stället för den befintliga rabatten där ingenting mer än ogräs växer just nu.

Notera gärna hur bedrövligt tråkigt det ser ut, på bilden med skottkärran. "Gräs"mattan är totalt uttorkad och sönderbränd (jaha, man måste sköta bevattningen själv, en så´n här lång och torr sommar?), medan ogräsen hånskrattar åt mig och frodas i detta ökenklimat...!

Det mesta av stenen är plockad, markduken som ska ligga under är inhandlad, och allt detta sedan flera, flera veckor tillbaka. Vi har helt enkelt prioriterat att njuta av sommaren och lugnet. Om än den anskrämliga synen av denna del av tomten har stört en hel del. Vi har verkligen gjort vårt bästa för att inte försöka titta åt det hållet.
Men nu känner jag hur det börjar krypa i kroppen, jag har gjort för lite under för lång tid. Nu börjar det verkligen bli dags att ta tag i saker här hemma.

Ska åtminstone se till att städa lite här hemma idag. Ytterligare en sak som legat  i träda denna sommar... Ska bara fika lite först, och ja, just det, jag måste ju till jobbet senare idag också. Nu blev det helt plötsligt nästan lite hektiskt. ;)

---

Bilder - privata

^{Bild: privat}

Nu är det bestämt.
En altan ska byggas på framsidan av huset, så att vi kan ha det så där helyllemysigt som alla andra har det i sina trädgårdar på sommaren.
Sagt och gjort. Bankkontot tömdes, maken räknade ut hur mycket virke det skulle behövas, släpvagnen kopplades på, barnen utrustades med lördagsgodis (för sånt här kan ta tid) och iväg bar det.
Kl 13.50 rullade vi in på det stora byggvaruhuset, för att i nästa ögonblick få syn på öppettiderna.
De stänger 14.00 på lördagar - kan ni fatta?!
Söndagar ska vi inte ens tala om, då är det helt stängt.
Ja, vad ska man säga. 6 st betongplintar hann vi lasta på, det var allt.
Tyckte nästan jag hörde maken dra en lättnadens suck över att slippa tillägna morgondagen åt altanbyggande, men jag kanske bara inbillade mig...

^{Bild: privat}
Vilken rikedom att kunna ta in snittblommor från den egna trädgården.
Är kanske lite sent ute, men idag fick jag i alla fall ner dessa fröer i jorden.
Har ju som bekant inte begåvats med särskilt gröna fingrar, så det blir till att hålla tummar och tår för att åtminstonde några av fröerna överlever och belönar mig senare i sommar.
Det är ju ganska snyggt med en solitär blomma i vas också....

Och grattis alla gamla och nya mammor  - idag är det vår dag!

^{Bild - privat: En rosenbuske - den enda växten på tomten som jag ännu inte lyckats ta ihjäl...}
Trädgård - så underbart det är med trädgårdar.
Jag får något drömmande i blicken när det kommer på tal, det kan verkligen vara hur fint och mysigt som helst - andras trädgårdar alltså...
Min egen är en riktig skamfläck. Gräsmattan har gula fläckar, och i våra så kallade rabatter växer det mer gräs och ogräs än vackra växter! Så går det när man inte sköter om sin trädgård.
Men ambitionen finns där - ser man till antalet böcker jag har i ämnet, så kunde man nästan tro att min trädgård skulle platsa i nå´t flott trädgårdsmagasin.
Nu gör den inte det. Det är inte ens nära.
Men en vacker dag kanske. Man måste ju få drömma....