Kan ni tänka er att nyss så var storebror så här liten...

Han kunde just så pass lyfta upp huvudet.

Idag har han 43 i skor och fyller 13 år!

Va´! Vart tar tiden och åren vägen?

Nu träder vi in i en ny fas, och familjen har alltså förärats en stycke tonåring, med allt vad nu det kan innebära.

Är det bäddat för bråk och gråa hårstrån, eller finns det hopp om en lika förtjusande tid som den som har varit?

Det känns allt lite spännande det här, som att beträda orörd mark.
Så snäll och rar som han alltid har varit, har jag svårt att tro att det är ett minfält som väntar oss.

Men tonårshormoner kan vara nyckfulla, så man kan aldrig säkert veta... ;)

Ett stort grattis till dig kära lillplutten idag.!

Inte tyckte du väl att mamma var pinsam som visar upp liten nakenfis så här ute i cyberspace? Du ser ju vad omtänksam jag var som täckte bakpartiet med blommor *ler stort*.

---

Bild - privat ©

PS! Ni får ursäkta dröjsmålet, jag har inte hunnit svara på kommentarerna i de senaste inläggen.
Till råga på allt så har blogg.se krånglat en del, och det underlättar ju inte förstås... DS.

Lillebror är inte alltid så lätt att locka in i duschen, men när han väl står därinne så gör han sig ingen brådska.
Läser gör han numera utan problem, men att förstå vad han läser är kanske inte alltid lika problemfritt.

Barn har som bekant ofta en mycket enklare syn på livet än oss vuxna - härligt nog.

-Pappa? hördes inifrån duschen i fredags. Sonen stod nämligen och läste på flaskan för duschcreme.
-Vadå, för torr hud?? (är dom dum eller...?) Jag har väl inte torr hud heller?

Underförstått: Det har väl ingen som står i duschen...?

T.o.m mamman som satt djupt koncentrerad och skulle lyssna till domarnas poängbedömning i Let´s Dance, var tvungen att avbryta sig och le en smula :)

---

Jahapp.
Nu har man gått och blivit en innebandymorsa.

12-åringen brinner för sin nya sport, och deltar med glädje i veckans 3 träningar, och matcherna utöver det.
Han har fått nya skor, klubba, fodral och glasögon och ögonen har tindrat på honom som om det vore julafton.

Själv försöker jag att se till allt det positiva en lagsport som denna innebär, istället för att fokusera på allt skjutsande, utgifterna och föräldrainsatserna som komma skall.

Herregud, det är ju jättebra att han vill sporta!
Föräldramötet igår som började klockan nio (två mil härifrån) var ju jättetrevligt, vad gjorde väl det att man fick kliva upp i ottan, dagen blev ju härligt lång.
Försökte noga akta mig för att säga något bland alla väletablerade föräldrar, som verkar ha många års erfarenhet av sådant här. Man vill ju inte avslöja sig, så att alla förstår att hon den där nya mamman, hon kan visst ingenting om innebandy.

Matcherna är urspännande, och en fröjd att titta på. Domaren använder sin visselpipa flitigt, och blåser av mest varje minut. Jag förstår ingenting. Det finns kanske någon handbok att köpa, typ "Innebandy för dummies"?
Hör av er om ni känner till någon sådan, tack.

Hoppas ni haft en fin helg, den gick fort som vanligt, eller hur?

---

Bilder - privata ©

Varning: Läskiga bilder!



Det bor en alien i vårt kök.
I en plastbehållare fylld med vatten sitter han. Vänd åt vårt håll när vi sitter och äter, iakttar han oss.

Utrustad med kishti-prick i pannan som blinkar rött när han är välmående, grön när han håller på att drunkna (eller var det kanske när han håller på att torka ut?) och orange när han är hungrig. Japp, han ska matas också. Det följer med tre påsar med näringslösning - torkat slem tror jag att det stod utanpå.

Maken är redan less på den senaste familjemedlemmen, och tycker att det är dags för det lilla ufot att flytta hem till sig igen. Jag är benägen att hålla med.
Lillebror som är lillhusse till rymdvarelsen, håller däremot inte med.

Det är mycket med rymden nu. Varenda kväll läser vi om stjärnor och planeter, galaxer och meteorer. Det är hisnande läsning. Det är verkligen ofantligt, obegripligt stort därute.
Och när lillebror undrar om det finns rymdvarelser på riktigt, då vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Det vore nästan osannolikt att tro att vi skulle vara helt ensam här i universum? På samma gång som det känns osannolikt att vi skulle få uppleva att träffa på en alien under vår livstid.

Vilket spacigt inlägg det här blev *ler*.
Bäst att avrunda, och bänka sig i tevesoffan för att se kishti-pricken live. Idol vill man ju inte missa. Vem tackar nej till att få skruva på sig generat där i soffan, när man lider med stackarna som faktiskt verkat tro ända in i hjärteroten att dom faktiskt KAN sjunga....?

---

Bilder - privata ©

Det soliga och varma vädret fortsätter att förvåna.
Jag kan inte komma ihåg att vi brukar tillbringa helgerna i badviken före sommarlovet, men det är just precis så vi har det just nu.
Barnen har skolavslutning på tisdag, men redan nu badas det alltså för fulla muggar dagarna i ända.
Ja, alltså, barnen badar - inte jag. Jag skulle aldrig komma på tanken att kasta mig i vatten där det nyss legat isflak och guppat runt. Däremot har jag absolut inget emot att sitta i solstolen på stranden, läsa korsord och då och då sköta markservicen. Dvs utfodra de små badmonstren emellanåt.

Fast särskilt små börjar de inte vara längre. Och hur mycket jag än tycker om små barn med stora blöjbakar, så kan jag inte annat än luta mig tillbaka, och faktiskt njuta av det faktum att jag inte hela tiden måste passa och finnas nära.
Pojkarna börjar tvåan och sexan i höst, och är helt klart ganska självgående emellanåt. Var ålder har sin charm, så är det bara.
Efter vi hade suttit ute och ätit grillat idag, satt maken och jag kvar ute på altanen själva, medan barnen gjorde annat. Vi satt länge därute, med varsitt vinglas i handen, pratade och bara njöt av stillheten.
Så har det inte alltid varit. När de var riktigt små, krävdes det nästan alltid en person som ägnade sig åt den lilla. Man åt i omgångar, och bytte av varandra. Ett väloljat samarbete, som bara gnisslade ibland. För visst kan det slita på vuxenrelationen som man inte alltid har möjlighet att vårda eftersom tiden (och orken?) till det krymper så drastiskt.

Men så sitter man här, flera år efteråt och inser att allt har sin tid.
Det finns inga genvägar, och det ska det inte finnas heller. Vem lär sig i såfall att uppskatta skiftningar och nyanser i livets alla skeden?

---

Bilder - privata ©

Stoltaste fastern någonsin, kan förstås inte låta bli att visa upp sötaste lillflickan - rykande färsk från BB :)

Det lilla underverket charmade oss alla både till leenden och glädjetårar.
Nu hoppas vi bara att kämpen till nybliven mor, lyckas få några timmar att vila sig också. Mitt uppe i all lycka kan man nog behöva några timmars välförtjänt sömn också.

Vårt varmaste grattis till den nyblivna familjen!

---

Bild - privat

JA!!!
Nu är vi toklyckliga här hemma, och går runt och fånler hela bunten :)

Lilla kusinen har äntligen nedkommit, och barnen är en kusin rikare - första kusinflickan är född!
Fick höra den glada nyheten idag när jag var på jobbet, och kunde inte motstå att handla lite till miraklet som säkert är den sötaste flickan på jorden.

Nu håller vi tummarna för att mor (tillika svägerska) mår bra och känner sig relativt pigg, så att vi kan hälsa på snart. Barnen spricker av nyfikenhet, och jag är inte sämre. Hur ser hon ut lillflickan? Och hur var det man höll en så´n liten...? *ler*

Helgen kunde alltså inte ha börjat bättre *glad!*.
Ha en fin fredagskväll allihopa!

---

Bilder - privata

Så där, nu är jag åter hemma från att ha jobbat hela eftermiddagen och kvällen.
Barnen har ledig dag från skolan imorgon, så storebror hade inte gått i säng ännu när jag kom hem.
Men när han väl gick upp på övervåningen, där han och hans lillebror har sina sovrum, med ett lekrum mittemellan, så hörde jag lika raskt hans snabba steg nerför trappen:
-Mamma, du måste komma! Nu har han lyckats med något som jag aldrig har lyckats med!!

Jag förstod absolut ingenting, men följde nyfiket med upp. Och där, mitt på golvet, mitt i lekrummet, ligger lillebror och sover!
På det hårda trägolvet, men åtminstonde med täcke och kudde, lillstackarn.
Han hade varit rädd för spöken, sa storebror. Pappan bekräftar, han hade visst tyckt sig höra märkliga ljud där uppe, när det var dags att sova.
Så han bäddade väl åt sig, i en mer trygg miljö enligt honom, kan man tro. *mammahjärtat kniper*

Ja, det där minns man ju själv, hur läskigt det kunde kännas vissa kvällar och nätter. Jag vet åtminstonde vid ett tillfälle, hur jag bäddade åt mig nedanför pappas säng, med deras överkast som täcke (inte av den tjockaste och mjukaste sorten kan jag intyga). Det här var dock på den gamla goda tiden, då det hände sig att man valde att lägga in heltäckningsmatta i en del rum. Lyckosamt nog för mig, även så i detta rummet. Gott sov jag inte, men nog kände jag mig ganska trygg, där jag låg i samma rum som pappa och mamma.

Nu ligger i alla fall lillebror i sin egen, sköna säng. Och visst händer det att han ibland sover hos oss i vårt sovrum. Men han slipper att ligga på golvet, jag lovar.

---

Bild - privat

Natten mot tisdag yrade lillebror runt i huset och klagade på huvudvärk. Lillstackarn hade dragit på sig feber och mådde inget vidare. Han var nog både yrvaken och medtagen av febern, för det var inte lätt att förstå allt han sa där han irrade runt. Det var bl.a något om hur hans hjärna inte var som den skulle, han hade inte samma koncentration i den som vanligt, tyckte han.
Det må vara rätt ofarligt med feber, men visst kniper det till i mammahjärtat, när barnen blir sjuka.

Vi har ganska nyss upptäckt barnalvedon med jordgubbssmak, en tablett som ska ligga kvar på tungan så att den smälter, och sedan är det bara att svälja den utan någon vätska alls. Smidigt, och som det verkar på sonen så smakar den inte klassiskt medicin-illa heller.
En tablett blev det den natten, och huvudvärken kunde han somna ifrån strax därefter.
Febern har dock hållit i sig sedan dess, och natten mot igår fick den sällskap av en massa prickar också. Kliar gör dom med. Sjuklingen har fått vattkoppor!

Det borde vi kanske ha listat ut redan den första natten, eftersom hans klasskompisar har avverkat denna inte alltför ovanliga barnsjukdom, en efter en, sedan i julas. Men utan prickar är det ju lite svårt att veta säkert.
Så vi har tagit det lugnt, myst i soffan och sett bra filmer. Spelat lite spel, för att sedan softa igen. Men visst kliar det emellanåt också, jag önskar att jag kunde ta över de kliiga prickarna, så att han slapp.
Men inför denna natt fick han prova Tavegyl för första gången. Det lär stilla den värsta klådan, och samtidigt blir man visst trött av den. Verkar vara rena rama knockout-pillret; en kollega till mig sa att hon hade sovit 16 timmar på raken efter att ha tagit Tavegyl, och då vaknade hon ändå inte upp av sig själv, utan blev väckt...!

Riktigt så utslagen vill jag nog inte att han blir (låter ju läskigt), men visst hoppas jag på en lugn natt för hans skull, och att febern ger med sig snart.

Så nu vet ni läget hemma hos oss.
Jobba det kan jag göra i nästan samma utsträckning ändå, eftersom jag har kvällsskift i veckan. Men det är svårare än vanligt att slita sig och åka iväg, med en sjukling hemma att ömma för.
Fast jag vet ju att han är i goda händer. Sin fars händer :)

---

Bild - privat

Det här känner ni väl igen?
Couronne har kanske dom flesta av er spelat? Jag gjorde det som barn i alla fall, och mamma och pappa har kvar det, så mina pojkar brukar spela det hemma hos dom ibland.

Tydligen har även maken vuxit upp med ett sån´t här spel - det kanske alla i vår generation gjorde? - för häromhelgen så var det utrensning av gamla grejer hos hans föräldrar, och couronne-spelet var en av alla de saker han kom hem med.
Så nu spelas det för fullt här hemma, det är faktiskt ganska roligt (så länge man vinner...!)!

---

Bilder - privata

Satt i köket nyss, gjorde lillebror sällskap där han satt och kvällsfikade.
Det är en finurlig liten kille det där. Ibland är han klurig med vilja. Andra gånger blir det fyndigt i farten liksom. Ikväll vet jag inte vilket av de båda det blev.

Jag minns inte längre vad vi pratade om, men mitt i ett av samtalen blev han både tyst och stilla. Det var väl någon tanke som krävde extra mycket uppmärksamhet av honom.
- Tog du paus nu? frågade jag.
Tystnad i en sekund ungefär.
- Ja, svarade han. Fikapaus.

Såklart.
Jag kunde inte låta bli att skratta, och han såg inte ut att förstå varför, så där har jag nog svaret - det här var nog ett sån´t där tillfälle då han var fyndig i farten :)

---

Bilder - privata

Veckohandlade igår, och en ny tandkräm till 7-åringen stod på inköpslistan.
Båda våra pojkar har alltid varit väldigt medgörliga när det gäller tandborstning, aldrig något tjorv eller gnäll vare sig på kvällarna eller morgnarna, inte ens när de var väldigt små. Det känns skönt, eftersom jag hörde av en arbetskamrat, att det emellanåt kan vara ett helt projekt när det kommer till deras barns tandborstning...

Lillebror har alltid föredragit tandkräm av sötare karaktär, ni vet så´n där barntandkräm som nästan doftar som godis. Motsägelsefullt, eller hur?
Men för tusan, nu går han ju i ettan, så jag satsade friskt (hehe) på en minttandkräm igår. Var inte särskilt uppmärksam på vad det stod på tuben, snappade upp att den var från 6 år, och med mintsmak.
Höll på att tappa hakan, när det ihop med tandkrämen även kommer ut små stjärnor...? Till mammas förvåning - och till sonens förtjusning!
Dom hittar då på allt nu för tiden :)

---

Bilder - privat

Lillebror ville häromkvällen att jag skulle ta kort på honom och bästa kompisen Rocky, gamlingen i familjen ni vet. Såklart att jag ställde upp!

Dom är för goa dom där två. Minstingen och gamlingen har verkligen funnit varandra, lillebrors hjärta svämmar över av kärlek till sin hundkompis, och han kan aldrig gå förbi honom utan att falla på knä och kliandes sitta en stund hos honom.
Smärtsamt nog vet vi alla att tiden börjar vara begränsad som vi har kvar tillsammans, med imponerande 14½ år i bagaget så är vi nära nog inne på övertid.
Men nu tänkte jag inte att det här skulle bli något tårdrypande inlägg, utan bara en hyllning till två bästa kompisar. Vänskap kan finnas i många olika former. Den kravlösa, som i det här fallet, är nog en av de bästa. :)

---

Bild - privat

Grattis min älskade unge, hela 7 år fyller du idag!!
Morgonen började bra med paket på sängen, men det ena paketet fick inte plats i sovrummet utan stod och väntade ute i trädgården... ;)
Daggvåt och halkig fick den stå orörd i väntan på att pojkarna haft sina upprop färdigt i skolan, men nu är den alltså invigd. Jag påstår inte att den förhöjer skönhetsfaktorn i trädgården, men förhoppningsvis inbjuder den till roliga stunder och fysisk aktivitet. Kan behövas när xboxen lockar så starkt annars... ;)
Själv har jag tagit ledigt idag, vi ska bl.a på Ögonmottagningen för att kolla lillebrors syn på självaste högtidsdagen.
Men sedan vänder vi hemåt för att garnera tårtan, plocka in rönnbär och ha det lite mysigt innan gästerna kommer ikväll.
Ha en fin dag allihopa!

---

Bilder - privat