Ibland blir det inte som man har tänkt sig.
Det blev inget temainlägg under själva tisdagen.

Istället får ni mitt bidrag idag, på något som blev trasigt igår.
Storebror är som bekant jätteglad över sin nya sport innebandy.
Mamman är också glad, för allt som gör ens barn glada gör en själv glad. Det hör liksom ihop.

De två sista matcherna har varit riktigt spännande, och har båda resulterat i vinst *yippie och tjoho!*
Höstlovet skulle tillägnas innebandy. I dagarna tre var det tänkt att han skulle träna mellan nio och ett, vilken perfekt höstlovs-sysselsättning!
Om det inte vore för att det redan under den första dagen, gick helt på tok. Ett olyckligt fall resulterade i en smärtande handled, ett antal timmar på akuten och fyra veckor i gips.

Modershjärtat ömmar ikapp med sonens onda handled och tillsammans presenterar vi härmed ett försenat bidrag till tisdagtemat "Trasig":

---

Bilder - privata ©

Nilla har dragit igång en temavecka. Så´na är alltid roliga, och tack vare att jag jobbar kväll kan jag delta med färska foton!

Dagens tema är närbilder natur, och jag vet inte om jag med mitt bidrag är tillräckligt nära?
Det är vår rosbuske som fick stå modell, och de bladen är inte särskilt stora, dessutom blåser det lite ute också. Så mycket närmare än så här kunde jag inte komma, utan att ge avkall på skärpan. Så den får duga.

Idag har barnens höstlov börjat, och jag minns inlägget från förra årets lov. Det var vit snö och klarblå himmel, och det låg närmare till hands att tro att det var jullov istället för höstlov.



I år däremot, är det runt 7 plusgrader, gråmulet och regn. Riktigt ruggigt höstväder.
Tänk vad det kan skilja från år till år.

Hoppas ni har en soligare måndag än oss :)

---

Bilder - privata ©

Åh, käre värld vad det snurrar nu.
Jag har bestämt mig för att ta det här med fotografering en nivå högre. En digital systemkamera ska det bli.

Om inte nu, så den dagen mina besparingar tillåter det.

Det var väl glädjande nyheter även för er? Förhoppningsvis kan det bli snäppet högre klass på fotografierna här på bloggen!

Men det här med systemkameror verkar vara en djungel! Ju mer jag försöker läsa på i ämnet, desto mer förvirrad blir jag.
Jag inser att jag inte kan tillräckligt om brännvidder och bländare och allt vad det heter.

Så mycket har jag förstått att ett kamerahus inte räcker långt, nä, för det är minst lika viktigt att ha objektiv som passar ens syften (och plånbok).
Det är alltså objektiv-träsket jag har klafsat fast mig i för tillfället, och min hjärna fullkomligen kokar av ansträngningen att försöka förstå allt det här.

Ni som inte är intresserad av fotografering, ni ska nog sluta läsa här. Fr.o.m nu kommer det bara att bli en massa tråkigt fakta-pratande.
För nu ger jag upp och vänder mig istället till de av mina läsare som vet mer om fotografering än mig, och som möjligtvis vet vad jag behöver? Någon? Snälla? (ni hör desperationen i min röst ,visst?)
För att underlätta så har jag hittat tre objektiv som samtliga ska passa den Canon EOS 400D som jag har bestämt mig för (tror jag):
Tamron AF SP 90/2,8 Di Macro 1:1 - måste väl vara toppen för mina närbilder, och sägs fungera finfint även för porträtt och ibland också landskapsbilder.
Och så finns det två objektiv med normalzoom som jag velar mellan:
Tamron SP AF 17-50/2,8 och Tamron SP AF 28-75/2,8

Är det en rimlig kombination att jag köper ett makro-objektiv och ett normalzoom? Och i såfall, 17-50, eller 28-75?
Bara en fråga till: förmodligen tillåter budgeten inköp av bara ett av objektiven till att börja med: tror ni att jag ska köpa makro eller normalzoom först - vilken kommer jag att använda mest?
Eller är jag helt ute och cyklar?

---

Bild - privat ©

Med ett tisdagstema som är "Saknad", blir det ingen överraskning för er som känner mig att se Rocky här idag.
Varje gång man ser en golden på teve, eller ute på promenad känns det lite extra varmt i hjärtat.

Han fick ett långt och lyckligt liv, och det är snart tio månader sedan han somnade in för gott. Speciellt lillebror sätter ofta ord på hur mycket han saknar sin vän.

Vi har ett fint ateljéfoto av Rocky när han var ung och oförskämt snygg. Jag vill minnas att tikarna svimmade av åtrå en efter en längs cykelbanan vi gick, på väg upp till skogen vi bodde en bit ifrån på den tiden.
Jag dammade av det gamla porträttet dagen till ära, och nu pryder det väggen inne i lillebrors rum. Foton är till stor hjälp när man vill minnas.

Jag undrar vad det är alla andra tisdagstema-vänner saknar?

---

Bilder - privata ©

Det kom ett mail från Heléne, som ville tipsa om sina mammasmycken.
Hon säljer nämligen egendesignade halsband som passar mammor i väntans tider (och andra tider med).

Det ena är ett adoptionshalsband, med en elefant som betyder "Lång graviditet".
Det andra med ett hjärta har betydelsen "Du finns i mitt hjärta".

50 kr av priset går till FFIA som är en familjeförening för internationell adoption. Pengarna går till Kina bistånd för att hjälpa barn med klumpfot. Beundransvärt!
Vill du läsa mer om Heléne och hennes smycken så besök hennes hemsida Studio Helene.

---

Bilder: Studio Helene, montage av mig

En av mina trogna läsare, Elin *vink, vink*, mailade mig häromdagen och tipsade om en kampanj som Milda har just nu.
Hon känner mig vid det här laget, och förstod att det här minsann skulle falla mig i smaken.

Tre nummer av Hus & Hem, gratis! Smaka på det ordet ni.... "g-r-a-t-i-s". Vilket vackert ord!
Man ska via webben ange två streckkoder från Mildas gräddhylleprodukter. Inget slafsande med utklippta koder här inte, och inte behöver man ordna med frimärke heller för att skicka iväg dom (frimärken som alltid är slut eller försvunna!).

Ett sådant här eminent tips förtjänas såklart att vidarebefordras till er alla. Och kampanjen är lång också, den pågår ända till 31/3 2008.

Så vi har alltså Elin att tacka för dagens bästa tips. Tack du rara Elin!

---

Bilder - privata ©

Vilket klurigt tema den här tisdagen visade sig bjuda på, nämligen "Hinder".
Men det var också ett bra tema, för nu fick jag en knuff i baken och tog mig äntligen ut i skog och mark. För där bjuds det på hinder i dessa tider nämligen.
Bakom både lås och bom pågår älgjakten för fullt. Åtminstonde om man ska tro skylten.

---

Bilder - privat ©

Helgen har tillbringats på Angsjöns camping, i samma goda vänners lag som sist.
Det var en helt annan lunk på campingen nu jämfört med i somras. Det rådde ett stilla lugn och alla utegrillande människor lyste med sin frånvaro vid middagstid.
Det bjöds istället på desto mer mysig samvaro inne i vännernas husvagn - och lika suveränt god mat som vanligt, det tackar vi för!

Stugan vi övernattade i var samma som förra gången, med undantag för att innetemperaturen den här gången närmade sig frostvarning. Brr, vad vi frös!

När det gäller campingstugor, så kan jag inte påstå att jag har bott i särskilt många. Men varje gång jag gör det, så väcks alltid en längtan att skaffa mig en egen liten stugby, vars stugor jag får inreda efter eget huvud. Det börjar liksom klia i fingrarna och snurra i huvudet - det är den där inredningsdefekten som gör sig påmind.
Håll med om att det skulle vara roligt, eller hur?

Med tanke på den saliga röra av brokiga golvmattor och gulnad furu, gamla filtar och knöliga kuddar som det brukar bjudas på - så kan det inte vara särskilt svårt att få en stuga både fräsch och inbjudande.
Det skulle inte ens behöva bli särskilt dyrt!
Hmm. Jag ska nog be maken hålla upp ögonen efter en stugby till salu, gärna med utsikt över vatten, så har jag mitt eget lilla inredningsparadis för all framtid :)

---

Bilder - privata © från Angsjöns camping

Åh, vilken annorlunda och trevlig kväll det blev!
Vi har alltså besökt "Mord till bords" som spelas här i Umeå just nu.

Hur ska man förklara det hela? Det är en sorts teaterföreställning, som pågår ute bland publiken, samtidigt som man avnjuter en trerätters middag.
Tack vare eminent skådespel så förflyttas vi alla till familjeföretaget Gotekulls middag där både familjemedlemmar och anställda träffas för att fira företagsledaren tillika familjeöverhuvudet Bernhard Gotekulls födelsedag.
Men kvällen blir allt annat än festlig för en av familjemedlemmarna, som dramatiskt brags om livet inför ögonen på alla festdeltagarna.

Och nu måste mordet förstås klaras upp, med gästernas hjälp. Klurigt värre!

Så mycket mer kan jag inte avslöja, en mordgåta är en mordgåta och bör förbli en sådan.
Men vad jag kan säga är att jag tyckte maten var förträfflig, stämningen hög och sällskapet glatt.

Dessvärre hade det inte framgått att det var bordsplacering efter hur man hade bokat sina biljetter, så våra vänner och vi fick inte sitta tillsammans eftersom vi hade bokat biljetterna på var sitt håll. Det kändes verkligen snopet!
Vi fick ta igen det med lite surr ihop efteråt, föreställningen/middagen slutade lite före de tre timmar som var avsatta.

Så om någon Umebo tänker besöka föreställningen, så har ni härmed lärt av våra misstag. Bra va´? Man har kunnat läsa på flera ställen att alla biljetter är slutsålda, men jag såg på Ticnet nu att det finns lediga platser i februari för den intresserade. Kanske ett julklappstips?

---

Bild - privat ©

Hmm. För er som inte vet det redan. Jag är liksom med i senaste numret av Amelia.

För evigheter sedan blev jag kontaktad av en journalist som gärna ville skriva lite om bloggande kvinnor. Efter moget övervägande hakade jag på, det skulle handla om tre olika bloggerskor fick jag veta. Det som fick mig att vara med, var nog mest förhoppningen om att det skulle kunna inspirera andra att få upp ögonen för den här underbara bloggosfären ( för ni, kära läsare - är verkligen förnämliga att "umgås" med). Kanske skulle man t.o.m kunna inspirera någon att börja blogga själv?

Och så slår jag upp tidningen idag, och får se att hela reportaget handlar om att vara bloggbesatt! Jag bloggar tre timmar om dagen läser jag.
Åh, käre värld. Jag vet inte, kanske överreagerar jag när jag tycker att det hela fick en olycklig vinkling?

Jag vill bara officiellt dementera att jag är bloggbesatt. Det är långt ifrån tre timmar varje dag som tillbringas med mitt egna bloggande.
Jag må ha nämnt att jag vid enstaka tillfällen tillbringar lite längre tid med vissa inlägg, och att det ibland tar tid att besvara kommentarer (som jag så gärna gör!), och att det också tar (rolig) tid i anspråk att besöka andras bloggar - men gå nu inte runt och tro att det en besatthet är ni snälla.

Ni som känner mig vid det här laget vet väl bättre än att tro allt ni läser, visst...?

Till eventuella nytillkomna läsare vill jag börja med att ge er en hjärtlig kram, tänk att ni vågade er hit trots att jag är besatt... *spöklik musik*....  Jag gillar er redan bara för det!

Så, min officiella dementi är gjord, och livet kan gå vidare :)

Imorgonkväll ska jag och maken iväg på något spännande. En trerätters middag ska intagas under vilken en mordgåta ska lösas...! Mord till bords kallas äventyret, och det kommer jag säkerligen att återkomma till senare.

Ha en fin början på helgen allihopa!

Veckans tisdagstema "Vårdad" fick i alla fall mig att tänka på sjukhus.
Det är med varmt hjärta och ett styng av saknad jag tänker tillbaka på den relativt korta tid jag jobbade som barnsköterska på stadens neonatalavdelning, dvs där sjuka nyfödda och för tidigt födda vårdas.

Det finns mycket värt att sakna med det jobbet faktiskt.

Ibland kan jag ångra att jag inte läste vidare till sjuksköterska med inriktning mot barn, men på ett sätt var jag ganska nöjd med arbetsuppgifterna vi barnsköterskor hade.
Oj, nu blev jag riktigt nostalgisk faktiskt. Försökte hitta min brosch som skulle gjort sig bra på foto en så´n här dag, men den ligger nog nedpackad i en kartong nånstans.

Får jag bara lite tid över senare ikväll, ska jag kika runt till de andra som tolkat tisdagstemat. Jag kan nog tänka mig att tolkningarna är många idag.

---

Bilder - privata ©

Minns ni de gröna filtunderläggen i form av en blomma jag köpte från Pentik i våras?
Som ett smycke har de varit där de legat på vardagsrumsbordet och räddat bordet från fler fläckar än nödvändigt. Nu borde jag ju kanske ha listat ut att den spillda drycken skulle sätta permanenta spår på underläggen istället. Hmm.

Men den här gången tror jag mig ha hittat underlägg som är både fina och praktiskt avtorkbara. Det är Lagerhaus som säljer dessa i 4-pack strax under 50-lappen. I något slags gummimaterial tror jag dom är. Så nu ska nog både bord och underlägg förbli fläckfria hoppas jag.

Apropå det, så måste jag ta chansen och tacka alla som kom med goda råd i det förra inlägget. Mycket användbart! Det är just det här som är tjusningen med er läsare, man får så god feedback och så många tips och råd man hade missat annars. Ni är till stor hjälp och till ett dagligt nöje för mig, och jag hoppas ni vet med er hur uppskattade ni är!

Emellanåt känner jag av tidsbristen som ökat med sista tiden, och jag kan få dåligt samvete att jag inte hinner uppdatera lika frekvent som förut, och inte hinner jag titta in hos mina favvo-bloggar så ofta som förr heller.
Ni förstår, jag har gått upp i arbetstid, och arbetar numera 100%, istället för som tidigare strax över 90%. Det låter kanske inte som en så stor skillnad, men den är märkbar kan jag intyga.

Nåväl, ni verkar vara ett troget gäng som följer mig i vått och torrt, och det glädjer mig! Nu vet ni i alla fall hur läget ligger :)

Kram till er alla!

---

Bilder - privata ©

Visst kan man mixa olika träslag!
Jag har en fin rund bricka i ek, som numera får agera stort ljusfat på satsbordet i vardagsrummet, det i valnötsfanéer.
Det blev riktigt snyggt att kombinera de olika träslagen.

Tyvärr finns det en del att önska av kvaliteten på satsbordet Ida inköpt hos Mio för mindre än ett år sedan. Det är väldigt känsligt för fläckar, men jag vet inte, man kanske får räkna med det?
Fick ett tips av en läsare om att man kan gnida in fläckarna med olja (matolja eller?), så jag borde kanske prova att göra det.
Finns ju även ett preparat att köpa har jag sett, tänkt att använda till just detta, men det är förstås en hel del dyrare än vad olja är. Någon som har något annat beprövat husmorstips?

Hur som helst, fredagen är redan här, solen skiner idag och jag ska fortsätta med min städning. Förstår inte hur det gick till, för mitt i fejandet hamnade jag istället vid datorn...? Märkligt. Det har väl aldrig hänt förr...?

Ha en fin fredag!!

---

Bilder - privata ©
Ekbrickan är inköpt (billigt) på Ica Maxi, och ljuslyktorna är cocktailglas från IKEA med namn Komedi (59:-/2 st)

Då ska vi se; nu borde det gått en vecka sedan jag satte ner lövkvistarna i glycerol och vatten, och jag lovade ju att återkomma med resultatet.

Summa summarum så har det gått riktigt bra. Eller, tja, jag hade bara två kvistar med lönnlöv, varav det gick på tok för den ena, så det blev en miss i räkningen. Bara hälften av lönnlöven som går att använda alltså.

Men alla andra löv ser riktigt fina ut. Den finaste kvisten att använda hel, i en vas eller liknande blev den jag tog från en av häckarna på gården. Jag vet inte ens vad det är för häckplanta? Häggmispel kanske...?

Rönnen blev också rätt så fin, och lönnlöven kommer att bli superfina att använda som dekoration. Till dukning, ljusarrangemang, paket eller något annat liknande.

Men ännu är jag inte helt övertygad om att de är helt färdiga, så ett tag till får de stå i sin glycerolblandning, för säkerhetsskull.

Ett toppentips jag fick av Sofia i det första inlägget var att blanda lika delar vatten och glycerol, och använda till adventsmossan. Man doppar ner den och kramar ur den, och vips har man fin mossa som inte blir knastertorr - visst låter det bra?! Tack för tipset Sofia!

---

Bilder - privata ©

Företaget Bemz är ett bekant namn för de flesta IKEA-fantaster. Genom sitt utbud av skräddarsydda tygklädslar till flera av IKEAS fåtöljer och soffor, har de säkert piffat upp både ett och annat hem vid det här laget.

En kompis till mig som handlade en soffklädsel ifjol av Bemz, hade en idé om att hon ville mixa olika klädslar i sin soffa, men se hon var lite före sin tid. Först i höst har "Mixa och Matcha"-kollektionen lanserats, och nu finns det en hel del fint att välja bland för den som gärna blandar efter eget tycke och smak. Bra idé!
Så här i början kommer den bara att finnas tillgänglig för Tomelilla och Karlanda, men vem vet, kanske det kommer mera?

På hemsidan finns dessutom en smart dra-och-släpp-funktion, som låter dig experimentera fram just den klädsel du gillar bäst. När man kommer på hur man ska göra (jag gjorde lite fel först), så känner man sig som värsta soffdesignern :).

Och till er som undrar hur det går för mitt "Bevara löv"-projekt, så kommer en uppdatering av det imorgon.
Ha en fin onsdag!

---

Bilder - Bemz.com

Det finns många associationer till veckans tema som är "Ljud".
Imorse t.e.x skrålade pojkarna ikapp i skön(?)sång, och jag tänkte att det är för välsignat att man har glada barn på väg till skolan. Det är dessvärre inte alla förunnat att trivas där.

Med lillebror var det ett ganska tufft första år. Det är verkligen inte roligt för någon (allra minst för honom själv) med en 6-åring som börjar sin långa bildningstid som skoltrött redan i förskoleklass! Men, som jag redan har berättat om, så har det tack och lov vänt. Och med det i ryggsäcken tar man inget för givet, utan är tacksam för varje morgon han kliver upp med ett leende på läpparna, om än ett sömndrucket sådant.

Imorse visste jag inte vad tisdagen skulle bjuda på för tema, kanske hade jag kunnat föreviga sönernas sång annars.
Men efter lite grävande i arkivet så dök den här bilden på en ung lillebror upp. 2003 besökte vi en motorshow som vistade sta´n, och visst fanns det gott om (o)ljud den kvällen. Stora ögon med, för det var två nöjda killar som fick se både häftiga monstertruckar och coola cross-stunts.

---

Bilder - privata ©