Ni minns att jag berättade att jag försökte hålla samma intervall på godisätandet som barnen. Dvs, det är bara på lördagar jag tillåts frossa i godsaker.

Det gick jättebra. Ett ganska långt tag.

Nu däremot, går det mindre bra.
Så jag tänkte att om jag erkänner öppet inför er, att jag har slarvat på sistonde, så kanske jag lyckas göra en uppryckning.
Ni kan gärna komma med en kommentar någon gång mitt i veckan, där ni med myndig stämma undrar om jag sköter mig?
Jag tror jag behöver känna att ni har mig under uppsikt :)

Men alltså, det är inte lätt nu när det är sommar och man är ledig och bara hemma. På jobbet kan man ju inte gå och småäta, men det kan man minsann hemma. Lätt som en plätt är det!

Varför ska det vara så gott??
Tänk om man kunde längta lika mycket efter en morot, som man gör efter en chokladbit? (man kanske skulle kunna chokladdragera morötter...?)

Nej, skärpning Sara! Idag ska jag minsann njuta av min godispåse, men sedan får det vara vita dagar fram till nästa lördag. Kan barnen, så kan jag!

---

Bild - privat ©

Igår tog jag och storebror en promenad, vi hann precis in igen innan himlen öppnade sig och regnet öste ner.
Tror snart jag får införskaffa ett insektslexikon, för det är tusan så många små kryp man får syn på numera när kameran är ens bästa följeslagare.

Det här lilla pyret t.ex, som påminner om en nyckelpiga, fast i en svart/gul kombination. Någon som har en idé om vad det kan vara?

---

Bild - privat ©

Så här års är vår vita rosenbuske alldeles översållad med vackra, vita och doftande rosor.
Så långt är allt sig likt.

Det sorgliga den här sommaren, är att nu har vi inte Rocky med oss längre. Imorgon är det ett halvår sedan han lämnade oss.
Tänk, ett halvår redan. Jag tyckte det var alldeles nyss jag satt och skrev det där inlägget, medan tårarna trillade ner på tangentbordet.

Det jobbigaste är sedan länge över, men visst får man svälja extra hårt, de gånger man oförberedd kommer att tänka på honom. Som häromnatten, då jag låg bredvid maken och svor i det tysta över hans högljudda snarkningar. Och jag kom på att det faktiskt bara snarkas i mono numera. Tidigare hade han ju sällskap av Rocky, dom snarkade ju alltid ikapp, i stereo.
Och platsen där matskålarna stod, får sig fortfarande ett extra ögonkast emellanåt. Men där är såklart inga skålar som behöver fyllas på.

Det var inte meningen att det här skulle vara ett sorgligt inlägg. Tvärtom. Vi har många fina minnen, och en massa annat att glädja oss åt här i livet.
Våra vänner t.ex, är snart på gång att skaffa en liten valp. Deras första hund någonsin. Hoppas dom inte inbillar sig att de ska få ha sin lilla hundvalp ifred? Skulle inte tro det.
Valpar är speciella små varelser, så glada och pigga och fulla med bus! Honom ska vi nog se till att vi får gosa med.

Att lillebrors tjat efter en ny hund, sedan kommer att accelelera till outhärdliga nivåer, det vill jag inte tänka på just nu. Jag har fullt upp med att klara av tjatet efter kompisar precis varje dag.
Bara för att man har fått sällskap av sin tråkiga mamma på sitt sommarlov, behöver det inte betyda att man per automatik är nöjd. Nepp - kompis ska det vara!

---

Bilder - privata ©

Ett stilla lugn har lagt sig över renoveringsprojekten här hemma på sistonde.
Men vad jag inte har berättat, är att vi faktiskt har gjort slag i saken och förverkligat förra årets dröm, nämligen att ordna med en direktutgång från köket ut till altanen.

Jag borde vetat bättre, och ordnat så att ni kunnat se både före och efter-bilder, men vet ni, jag måste ha raderat bilden jag hade tagit före, när det fortfarande var ett fönster på plats, för den är spårlöst borta!

Nåja, ni ser ju fönstren till vänster. Det var ett likadant sådant som satt där dörren sitter nu.

När vi byggde altanen framför köket ifjol, så upptäckte vi hur flitigt nyttjad den blev till diverse utfodring. Både frukost, lunch, fika och tidiga middagar serverades där. För sena middagar har vi en annan altan med kvällssol.
Så tänk er själva, vad praktiskt det är nu, när man i en grisblink kan gena direkt från köket med porslin och mat och allt vad det är.

Helt enkelt har det dock inte varit med beställningen av denna dörr.
Vi ville ha en dörr som skulle matcha de intilliggande fönstren, vad gäller måtten på glasen. Så vi tog kort på hela härligheten, måttade precis alla möjliga och omöjliga mått vi kunde, stegade in i butiken där vi raskt erkände vår okunskap i ämnet och bad försäljaren om hjälp.
Hans kunskap var dessvärre inte bättre än vår egen, för när dörren väl kom fyra långa veckor senare, så stämde inte måtten på glaset alls!
Suck, vad less man blir så´na här gånger!!

De fick ta tillbaka dörren, varpå vi gjorde en ny beställning hos en annan butik och med betydligt kortare leveranstid dessbättre.
Den här gången vågade vi inte chansa på nytt med måtten, utan beställde en helglasad dörr. Ljusinsläppet har blivit ett helt annat i köket nu, och vi har ju inga småbarn längre som trycker både småfingrar och ansikten mot rutan om de får chansen, så det är inte särskilt opraktiskt av den anledningen heller :)

Behöver jag säga att trots att dörren inte suttit på plats särskilt länge, så har den blivigt flitigt nyttjad?

Nej, nu är det dags att förflytta sig in i köket. Där står nämligen en nybakad rabarberpaj och väntar på oss.

---

Bilder - privata ©
...och tro mig, det är inte lätt att försöka fota både rum och fönster på samma gång. Motljus är svåra grejer!

Midsommarstång. Kjol. Smörblommor. Sol. Grillat. Snaps. Skratt. Vänner. Kaffe. Jordgubbstårta. Spel. Nubberöra. Proppmätt.

En kort summering av vår midsommarafton som var härlig, solig och varm.
Gårdagen bjöd trots allt på en förvånande pigg make (tack Resorb!), och vi fick t.o.m ner 15 st häckplantor på tomten, som visade sig bli en för lite, så den 16:e inhandlades idag. *räcker upp handen* Jag erkänner, det var jag som hade räknat lite fel....!

Varje dag förresten, som får sin början på en solig altan, med lite god frukost, kan liksom inte börja bättre. Varje morgon den här helgen har vi kunnat sitta ute och njuta av värmen, och lugnet.
Det sa en av våra vänner faktiskt när vi satt ute och åt av den grillade middagen, att här ute där vi bor, är det ett lugn och en tystnad, som saknas inne i stan (där de bor).
Och det är förstås sant, och värt att uppskatta lite extra. Man kan nog behöva bli påmind om saker man lätt tar för givet.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin midsommarhelg!
Vid tillfälle ska jag kika runt bland bloggarna, och se vad ni har haft för er i helgen. Må gott!

---

Bilder - privata ©

Nu känns det minsann inte så dumt.
Har precis jobbat färdigt sista arbetspasset, och nu är jag inte bara midsommarledig, utan även semesterledig!!

Helt ljuvligt!
Sprudlande glad, kramar jag om er alla, och önskar er en riktigt härlig midsommarhelg!

Vi hörs igen efter allt kalasande :)

---

Bild - privat ©
Lillebror hjälper till att plocka en bukett midsommarblommor (2006)

Har ni provat någon av dessa?
Det finns ju fler smaker att välja bland, än den jag visar upp. Vilka det är kan jag dessvärre inte ge prov på här, eftersom jag inte hittar den här produkten på hemsidan, och min hårddisk (dvs mitt minne), inte tillåter att sådan information lagras under shoppingturer tillsammans med 200 andra som trängs bland färskpotatis, dill och matjessill.

Jag tänkte att det skulle vara gott att använda när man tillreder potatis i ugnen, vare sig det är skivor eller klyftor.
Nog borde väl det smaka bra? Och så har jag en olivolja med smak av basilika också, som man kan ringla över, eller pensla på.

Konstruktionen är finurlig, det är en inbyggd kvarn som gör att man alltid får en fräsch och nymalen salt- och kryddblandning.
Värt att testa tycker jag i alla fall. Jag får väl återkomma med rapport efter midsommarhelgen, då ska potatisen vara avsmakad och ett minne blott.

---

Bild - privat ©

Det är väl ingen som har undgått att midsommar närmar sig med stormsteg?
Jag har inte det i alla fall.

Just nu försöker jag tänka igenom allt det som behöver göras och inhandlas inför midsommarafton.
Vi får besök av goda vänner, och traditionsenligt så blir det under dagen en sväng ner på byn, där det varje år bjuds på både auktion och dans runt midsommarstången.
Vi brukar ha lite picnic på gräsplanen, så håll tummarna för en regnfri dag, tack!
Så där behöver jag ju tänka till lite, något att äta och ta med måste inhandlas och fixas.

Sedan ska vi förstås ordna med lite middag hemma. Grillat är ju alltid gott, och har den fördelen att man vet var karlarna håller hus. Dom är varken i vägen under matförberedelserna, eller borttappade - utan inom räckhåll och med ett uppdrag att stolta ta sig an.
Att dom sedan gör det väldigt bekvämt för sig, med sköna sittstolar och varsin kall öl i näven, medan en annan springer runt i köket som en skållad råtta, bland kalla såser, varma såser, sallader, potatis och andra tillbehör - det är en annan femma :)

Efterrätten behöver vi inte tänka på, för den bjuder våra gäster på, rart av dom tycker jag!
Därmed börjar jag väl kunna summera inköpslistan snart?

Det som absolut inte får glömmas bort, är en god Nubberöra att tillgå, när magen börjar kurra framåt småtimmarna.
Jag har värsta bästa receptet för den som ännu inte förstått att denna anrättning är just ett måste.
Förbered den gärna kvällen före, och avnjut på kavring eller tunnbröd, eller vad ni nu gillar bäst.

Nubberöra, 4 personer (ska ni bjuda av den, så gör dubbel sats - det kommer ju alltid en morgondag också):

Skala och finhacka 1 röd/gul lök.
Finhacka 1-2 askar matjessill á 200 g.
Blanda med 1 dl finhackad purjolök, ½ dl finhackad färsk dill, 1 dl gräddfil, 1 dl majonäs och 1 dl lättrökt kaviar.
Tärna 2-3 kokta, kalla potatisar fint och vänd ner i röran.
Garnera med finhackat kokt ägg och lite dill.

Njut!

---

Bild - privat ©
I brist på bild föreställande nubberöran, så får det bli en blombild - igen!

Oj, vad trötta vi är nu!
När man inte tillhör det morgonpigga släktet, så frestar det på med en hel helg utan sovmorgon.
Men vad kul vi har haft!

Lillebrors fyra fotbollsmatcher under lördagen pågick från tidig morgon till kväll, och var fantastiskt målrika. Drygt trettio (!) mål trillade in ett efter ett.
Dessvärre var inte ett enda placerat i motståndarnas målbur - inte ett! *ler*

Men barnen var glada ändå, och det var ju huvudsaken. Att det fanns glass att avnjuta var ju inte dumt det heller.
Är man runt sju år, så finns det viktigare saker än att vinna.

Idag var det storebrors tur. Upp i ottan, packa fikaväskan på nytt (det är ju bland det viktigaste att komma ihåg) och så iväg igen. Väl framme gäller det att hitta en strategiskt riktig plats att campa på. Alla erfarna cup-föräldrar har med sig varsin ihopfällbar och bekväm stol att sitta på, eventuellt även en filt, att beordra barnen att sitta på, vid de tillfällen de vill göra en sällskap. Gud förbjude att de försöker ta över ens egna bekväma stolar, med mugghållare för kaffekoppen med det värmande innehållet.
Fikaväskan ska vara välfylld med diverse godsaker, för det brukar finnas gott med tid över som måste fördrivas. Och vad passar bättre än att fika när tid bjuds?
Lite (mycket!) pengar är också bra att ha med sig, eftersom medföljande syskon med största sannolikhet kommer att behöva mutor i form av kiosk- och hoppborgsbesök.
Och i den riktigt erfarne cupförälderns packning, hittas även förströelse för eget bruk, såsom korsordstidning, Hus&Hem samt en stor tjock roman att läsa mellan matcherna.

Men nu kom jag visst ifrån ämnet lite, jag tänkte ju berätta hur det gick för storebrors lag.
Ett lag med dessvärre väldigt få spelare. Idag fanns det bara en enda avbytare att tillgå, men jädrans vilken kämpaglöd det bjöds på. Av tre matcher blev det en välförtjänt vinst, och totalt sett så kunde vi inte varit nöjdare. Vilken insats av hela laget! Jag är så glad för deras skull!

Jag byter raskt ämne, och passar på att berätta att blogg.se kommer att ägna en timme inatt åt tekniskt underhåll. Det är mycket möjligt att det inte kommer att märkas någonting av detta imorgon, men om det skulle krångla så vet ni varför.

---

Bilder - privata©

Ja, ni kära vänner!
Jag kommer att ägna er avundsjuka tankar imorgonbitti, när klockan ringer halvsju.
För jag gissar att de flesta av er (även om det alltid finns undantag), kommer att sova som godast den tiden...

I helgen är det fotbollscup för hela slanten. Pojkarna spelar varsin dag, så även på söndag ringer väckarklockan lika okristligt tidigt.

För en kort sekund hinner jag önska att mina barn hade ägnat sig åt andra fritidssysselsättningar än fotbollsspelande, typ frimärkssamlande eller nå´t som gör att helgens heliga sovmorgnar inte hade rubbats.
Men märk väl att jag sa att det bara höll i sig en kort sekund, mina förbjudna önskningar. Självklart ser även jag fram emot helgens övningar, det kommer att bli jättekul!

Fikaväskan är packad, det enda som saknas är lite sömn innan det är dags att börja rulla.
Och här sitter jag och bloggar...!

Frestar er så länge med en bild på kvällens efterrätt, som vi hade turen att bli bjudna på! Därför har jag inte receptet, men det var så gott, så det måste jag nog se till att ordna fram.

Ha en härlig lördag, och söndag med om vi inte hörs på ett tag. Må vädrets makter vara er (och oss) nådiga denna helg :)

---

Bild - privat ©

Näe, vad elak jag är...!
Tänk de grannar som läser min blogg, vad ska dom ha trott när dom läste rubriken, stackarna...!

Jag har bara snälla grannar. De fårskallar jag syftar på är av äkta fårsort, fyrbenta och bär bara i undantagsfall solglasögon. Ska jag vara ärlig har jag nog aldrig sett dom glasögonprydda i.r.l - men med lite bildbehandling så kan även fyrbenta grannar få moderiktiga(?) brillor.

---

Bild - privat ©

Att det finns långkalsong på flaska det visste jag redan. Enligt min man är det sprithaltiga drycker som intages kyliga kvällar, och kan användas istället för underställ.
Men att det även finns högtryck på flaska, det var nytt. Det är yalla! som kommit med ny smak av blåbär, svarta vinbär och carambola.
Roligt produktnamn, men mindre roligt innehåll. Men låt inte mig avskräcka er från att provsmaka. Bara för att den inte blev en hit hos mig, så betyder ju inte det att ni inte kommer att uppskatta den.
Smaken är som baken. Delad.

I övrigt så ser jag att väderleksprognoserna lovar högtryck med temperaturer närmare trettio grader nere i södra Sverige imorgon.
Man får ju inte säga högt att det är i varmaste laget, så därför håller jag tyst om just detta. Men till er som får det så där varmt och härligt imorgon, jag hoppas ni har gott om solskyddsfaktor på flaska och nära till svalkande vatten.

Själv har jag löst det med att bo i norra delen av landet, i kombination med att jobba hela dagen. Ingen risk för att se ut som en kolgrillad fläskfilé här inte.

Ha en bra start på veckan allihopa!

---

Bild - privat

Det soliga och varma vädret fortsätter att förvåna.
Jag kan inte komma ihåg att vi brukar tillbringa helgerna i badviken före sommarlovet, men det är just precis så vi har det just nu.
Barnen har skolavslutning på tisdag, men redan nu badas det alltså för fulla muggar dagarna i ända.
Ja, alltså, barnen badar - inte jag. Jag skulle aldrig komma på tanken att kasta mig i vatten där det nyss legat isflak och guppat runt. Däremot har jag absolut inget emot att sitta i solstolen på stranden, läsa korsord och då och då sköta markservicen. Dvs utfodra de små badmonstren emellanåt.

Fast särskilt små börjar de inte vara längre. Och hur mycket jag än tycker om små barn med stora blöjbakar, så kan jag inte annat än luta mig tillbaka, och faktiskt njuta av det faktum att jag inte hela tiden måste passa och finnas nära.
Pojkarna börjar tvåan och sexan i höst, och är helt klart ganska självgående emellanåt. Var ålder har sin charm, så är det bara.
Efter vi hade suttit ute och ätit grillat idag, satt maken och jag kvar ute på altanen själva, medan barnen gjorde annat. Vi satt länge därute, med varsitt vinglas i handen, pratade och bara njöt av stillheten.
Så har det inte alltid varit. När de var riktigt små, krävdes det nästan alltid en person som ägnade sig åt den lilla. Man åt i omgångar, och bytte av varandra. Ett väloljat samarbete, som bara gnisslade ibland. För visst kan det slita på vuxenrelationen som man inte alltid har möjlighet att vårda eftersom tiden (och orken?) till det krymper så drastiskt.

Men så sitter man här, flera år efteråt och inser att allt har sin tid.
Det finns inga genvägar, och det ska det inte finnas heller. Vem lär sig i såfall att uppskatta skiftningar och nyanser i livets alla skeden?

---

Bilder - privata ©

Det är inte det lättaste att ta sig i säng, nu när kvällarna är långa och ljusa.
Det är inte bara barnen som tycker att det känns märkligt att gå och lägga sig fast det nära på är lika ljust som på dagen, utan även vi vuxna. Det är som om hela kroppen protesterar, det kan väl inte vara läggdags redan?

Tack och lov har vi en repris av Criminal Minds att se nu klockan 23.35, så vi kan för en stund till skjuta upp sänggåendet, och slippa tänka på att det är en vanlig jobbardag imorgon. Med sånt här väder, och såna här kvällar, börjar man nästan få vittring på semester. Hur skönt är det inte, att slippa ha vardagsrutiner och tider att följa?

Hur ser det förresten ut för er andra i landet, den här tiden på kvällen, den här tiden på året? Mörkt eller ljust?

---

Bild - privat ©