Bara så att ni inte ska tro att det bara är prat alltihopa: här kommer det lite bildbevis.
Maken och 11-åringen var snälla nog att grundmåla när jag var på jobbet igårkväll. Så idag när barnen var på skolan passade jag på att måla första varvet av den vita färgen.

Ni vet hur tjejerna i reklamen brukar se ut när de målar: snygga nonchalanta snickarbyxor, ena hängslet lite på sned, lagom snyggt linne under, håret i en hästsvans, lite färg på ena kinden och hela tiden ett käckt vitt leende på läpparna.
Så såg INTE jag ut idag. Gamla avlagda kläder, otvättat hår och ett leende som lyste med sin frånvaro, var mer min melodi. Men oavsett kläder och image - vitt blev det!
Två varv avklarade, det betyder också lika många kvar. Samt ytterligare två fönster som ännu ej har påbörjats. Men nu är vi ialla fall på gång.
Det må vara vansinnigt mycket jobb med att vitmåla något som har varit så mörkbrunt som dessa fönster - men det är också oerhört tacksamt, eftersom resultatet blir så märkbart!

Njut av fredagskvällen nu allihopa, det ska jag!

---

Bilder - privata

Som ni ser, jag gick inte helt kuddlös från stadssvängen igår. Har man inte råd med kuddar från Gant, kan man alltid tröstshoppa kudde från Indiska.
Hittade en (i mina ögon) fin sammetskudde med brodyr som går i grön-bruna toner, jag tror den kommer att passa jättebra i nya vardagsrummet. Om några månader dvs...

Och så hade jag önskat mig de här fräscha randiga handdukarna från Åhlens, och fick dem också när jag fyllde år, så igår kompletterade jag med matchande mörkbruna.
I och med den avslöjande bilden från vårt badrum, kommer ni fr.o.m idag att veta hela familjens begynnelsebokstäver. Hittade dem jättebilligt när vi semestrade i Dalarna för några år sedan, det är väl egentligen tänkt att man ska trä dem på nå´t halsband eller armband. Men jag satte helt sonika självhäftande tejp bakom, och smackade upp dem lite provisoriskt ovanför handdukskrokarna. Och där har de suttit sedan dess. Som allting annat som är tänkt som en provisorisk lösning...

Viktig information till alla som är på gång att vitmåla obehandlad träpanel:
Se för guds skull till att ni har kvistlackat alla kvistar som finns i panelen, annars kommer de att "blöda" igenom.
Vi missade nämligen att göra detta, och det blir inte snyggt kan jag intyga. Det är alltså inte smuts ni ser mellan de två krokarna till höger på bild, utan en så´n där ful kvist!

---

Bilder - privata

Har inte så mycket att dela med mig av läsvärde till er idag.
Kan berätta att jag ska ner på stan en sväng och bl.a se om de här kuddarna finns kvar på Sköna Rum, en av Umeås inredningsbutiker.
Tog dessa foton av skyltfönstret mest som en påminnelse till mig själv, en augustikväll tidigare i år. Tycker de ser jättefina ut, men man vill ju gärna klämma och känna lite, och framför allt försöka hitta en prislapp på härligheten. De ser inte särskilt billiga ut, eller hur?

Näe, nu måste jag slita mig från datorn. Jag återkommer gärna i morgon med shoppingrapport för den som är intresserad. Om jag nu hittar något att shoppa dvs.
Men det brukar inte vara något problem...

Uppdaterat: En lätt chockad Sara sitter nu på jobbet efter att ha sett prislappen på de exklusiva kuddarna från Gant: (håll i er)
695:- kr kostade de!!! Och då tror jag inte ens innerkudden ingick i priset.
Så jag gick slokande och tomhänt ut ur butiken. Någon som vill göra en kopia åt mig för halva priset? Gärna med Gant-etikett ;)

---

Bilder - privata

Jag vet inte vad ni andra har för väder idag, men här i Umeå är det regnigt och grått. Riktigt innesittarväder, gärna bekvämt under en filt och med en god bok i handen.

Farbror Rocky och jag trotsade det gråmulna vädret och gick ut en sväng. Inte så lång sväng dock, är man dryga fjorton år får man allt tillåtelse att dra ner på takten.
Men han är lika rolig att se varje gång jag stannar till för att fota, då kan han inte låta bli att rulla sig i bärriset. Då ser han minsann inte ut att vara en dag under tio år!

Hoppas att ni andra har en mysig dag, själv åker jag strax på jobbet. Ha det!

---

Bilder - privata

Jobbar kväll denna vecka, och det innebär tysta och lugna förmiddagar, efter man har skjutsat barnen till skolan vid åttatiden.
Då passar det bra med en kopp te och läsande av den lokala dagstidningen. Idag följde det med en bilaga från en av ortens mäklare. På framsidan kunde man hitta det här huset, fint eller hur? Men knappast värt drygt 2½ miljon i månaden...*fniss*....ja, inte skulle då jag ha råd. Kanske någon av er?

Nu förstår ju t.o.m jag att det är tryckfelsnisse som varit i farten, tittar man på de andra villorna så står det liknande höga summor, men med "bud" efteråt, istället för "mån".
Men lite roligt var det *ler*. Kanske inte för säljaren dock.

---

Bild: privat

Idag var jag hembjuden till en mammaledig kompis på lunch.
Det är alltid så roligt att komma hem till henne, hon har så skön mix av nytt och gammalt i sitt hem. Så där som jag själv skulle vilja ha.
Och så är hon enastående duktig på att jobba med händerna, allt från tovade hjärtan till avancerade träsniderier.
När hon dukade upp till lunch tittade jag hänförd på det som ställdes fram på bordet förutom den goda rödbetssoppan. Där fanns handgjorda skålar, kannor, skärbrädor, osthyvlar och smörknivar. Inte allt var gjort av henne personligen, men av någon.
Det är så imponerande med skapande människor. Tänk vilken talang de har! Det måste vara fantastiskt att kunna omge sig med vackra ting som man själv har gjort. Vilken känsla!

Ja, det måste jag säga. Det här slog en filtallrik ensam hemma med hästlängder :).
Sänder en varm tanke till min snälla kompis, som bjöd på allt detta och mer därtill (hon hade hunnit med att baka kaka också), trots att hon har en liten gosse att passa upp också, förutom mig ;).

---

Bilder - privata

Jag har ju tidigare deklarerat att jag inte är någon vidare glamourös person.
Det ligger liksom inte för mig.

Men nu väntar nya tider.
En del personer föds till kändisskap och glamour, för andra förändras livet efter de har medverkat i Robinson, Idol eller andra teve-såpor. Själv hade jag trott att mina grå Svensson-dagar skulle fortsätta i oändlighet, men min väninna tyckte visst annorlunda.
Hon gav mig bot på alldagligheten och själv är jag förvånad att något som till synes ser ut som vanligt, hederligt lördagsgodis kommer att kunna förändra mitt liv så drastiskt.
Så med detta vill jag bara ha sagt att jag lovar att jag ska försöka fortsätta med min ödmjuka attityd, även i framtiden.
Tydligen räcker det med 15 sådana här piller om dagen - och snart så är glamouren och kändisskapet ett faktum.  En framgångsrik livsstil GARANTERAS - det ni!

Men jag fick bara en ask. Undrar om det räcker. Nu blir jag kanske bara så där halvkänd, typ en B-kändis eller nå´t. Hmm.

---

Bilder - privata
Köpställe glamourpiller: Lagerhaus

När jag såg att det kommit ut en bok som handlar om Homestyling, blev jag lite nyfiken.
Detta för oss i Sverige ganska nya fenomen finner jag ganska intressant. Även trots att jag helt saknar planer på att sälja vårt hus.
Men eftersom hela tänket bakom begreppet Homestyling i allra högsta grad handlar om att presentera sin bostad på bästa sätt, så lockade denna bok till läsning. Visst kan man anamma många av idéerna även fast man tänker bo kvar. Man låter bara bli att göra hemmet så där opersonligt som hela homestylingen går ut på.

Till stor del handlar mycket av detta om sunt förnuft. Vissa av oss har av naturen begåvats med öga för vad som bör stå framme, och vad som bör plockas bort när man rensar i röran. Andra är inte lika lyckosamma, men då kan ju den här boken vara till hjälp. :)
Själv har jag nu efter bokläsningen fått en stor portion inspiration till att rensa bort onödiga pryttlar som jag exponerar utan att jag själv trivs med detta. Varför ha saker framme som man själv bara irriterar sig på?
Sunt förnuft var det alltså.
Man kanske borde ta och börja redan idag...?

---

Bilder - privata

Åter från Side i Turkiet, och hemma i ett höstvackert Umeå igen. Vad snabbt en vecka kan gå!!
Som utlovat kommer lite bilder från resmålet, den översta visar utsikten vi hade från vår balkong på Side Resort - ett väldigt fint hotellområde, värt pengarna!
Vi anlände till ett varmt och fuktigt Turkiet på natten, för mörkt för att kunna se hur det såg ut runt omkring oss. Men när lillebror steg upp dagen därpå, och för första gången kunde se sig omkring, sa hans ord allt:
- Det här är paradiset!

Vi har haft en fantastisk vecka, med helt idealiskt väder. Sol hela veckan, drygt 30 grader på dagarna, och ljuvligt varma kvällar. Barnen och vi har badat som aldrig förr, och hotellområdet bjöd på flera olika pooler att välja bland. Badvattnet svalkade härligt, utan att kyla, och drinkarna hjälpte också till. T.o.m barnen fick egna drinkar (alkoholfria förstås!). Papporna lärde sig snabbt tiderna för Happy Hour, och blev väldigt happy själva, när en drink blev två (och ibland fyra...) under denna fantastiska timme (som i själva verket bara var en halvtimme). Ett klipp enligt dom själva.



Det här är den andra poolen, där man kunde dyka ner och titta ut genom fönster som vette mot en av hotellets restauranger; La Sera (italiensk!). Här är det storebror som poserar.
Restaurangen bjöd förresten på en fantastisk dessert som hette Bomba, ett mästerverk för oss som älskar choklad. Ett varmt, kladdkakeliknande "skal" med innehåll av varm halvsmält choklad, chokladsås runt om och kulor av vaniljglass till....mmm....jag tror jag dör om jag inte hittar en svensk motsvarighet inom den närmsta tiden..... :)



Nu höll vi oss förstås inte bara vid poolen och baren hela tiden, utan besökte även Sides östra strand. Helt underbart varmt och rent vatten, och otroligt häftiga vågor som underhöll stora som små.
Lillebror hade med sig läxa från skolan; att träna skriva treor. Det gick utmärkt att göra i sanden, tack och lov ;). Stranden var förresten föredömligt ren och fin, bättre än många svenska stränder om du frågar mig.

Jag kan tyvärr (tack och lov!) inte ståta med att vara den som flyger högt i det blå på bilden ovan, men just parasailing som det kallas var ett populärt nöje. Man blev uppdragen med hjälp av en motorbåt och kunde njuta av utsikten där uppe.



Ser ni bilden på havet i kvällsljus ovan?
Det var vår utsikt från en av restaurangerna vi besökte en av kvällarna....det ni!

Första dagen besökte vi även ett turkiskt bad, det kallas för Hamam. Vad gör man inte för att få en vacker solbränna? Först satt vi i en riktigt het bastu, sedan in i ett "kylrum", därefter vidare in i en ångbastu och därefter själva höjdpunkten, riktig turkisk tvagning. Kroppspeeling och skumtvätt i ett kan man säga. Allt som allt tog det drygt två timmar. Släta som babyrumpor blev vi allihopa. Riktigt kul att ha provat!

Shoppingen gillade jag inte. Jag är en trist svensk som vill gå för mig själv och botanisera i stillhet. Det går inte i Turkiet. Försäljarna är kända för sin gåpåiga stil, en stil som jag har svårt för. Turligt nog fanns det andra i vårt sällskap som glatt både prutade och shoppade. Och jag fotade så gärna hellre. ;)

Klämde in en bild tagen från flygplanet också. Kunde inte låta bli *ler*.

Har ni somnat av leda? Lovar, nu ska jag inte plåga er med fler bilder och text.
Låt mig bara få summera den gångna veckan med att säga att det här var som balsam för själen.
Att få umgås med goda vänner och sin familj, i ett paradis med ständig sol och värme. Fantastiskt!
Och skönt att få komma hem också, till gamla kära Sverige som man nu tittar på med lite nya ögon  - och oj, vad jag gillar det jag ser.
Och vad kul att få återse er också - alla ni därute i cyberspace ;).

---

Bilder - privata

Här gick man runt och trodde man var smärttålig. Har man fixat att få fram två grabbar, så låg det liksom nära till hands att tro det.
Nu har sanningen krupit fram. Aldrig förr har jag provat att vaxa bort oönskat hår, men så har jag aldrig åkt utomlands tidigare heller. Så nu var stunden inne.

Skrattade bort jobbarkompisens farhågor tidigare idag, när hon hörde vad som var på gång. Hon tittade på mig med skeptisk, nästan medlidsam blick när hon mindes tillbaka till sitt första och därmed även sista försök att utföra vaxningen själv. Sedan den gången har hon gått på salong och låtit andra göra det åt henne.
Men Sara fnyste lätt åt den klena kollegan, och tänkte att det här fixar man ju - lätt!
Med facit i hand, och ett ben som bara delvis saknar hår, är det bara att inse att tuffare än så var jag inte.
Bara att plöja igenom bruksanvisningen var besvärligt. Den gav mig samma obehagskänsla som deklarationen brukar framkalla.
Och att få rätt temperatur på vaxet var inte heller lätt, jag gissar att jag var för feg och inte fick det nog varmt, för det var oerhört segt och svårarbetat. Och så den jäkla remsan som skulle på för att sedan snabbt dras av  - AJ, AJ, AJ säger jag bara!!! Tre remsor härdade jag ut, sedan fick jag nog.  :(

Och maken la sig förstås i och tyckte att jag var en riktig vekling.
-Gör det själv då, om du tror att det är så himla enkelt, sa jag (dumma jag).
Varpå han provade en remsa, eländet till karl, så gissa hur hans ena ben ser ut nu?? Som om någon försökt dra fram E4:an längs benet, men så tog pengarna slut och avverkningen för den nya vägsträckningen fick abrupt avslutas.
Och honom ska jag visa upp mig med tillsammans på beachen i Turkiet om några dagar *fniss*.
Det är dock inte det värsta - han pep nämligen inte ens till, den kaxpottan. Hrmph!

---

Bilder - privata

Jag vet inte vad som imponerar mest.
Att allt det här är växthusodlat av duktig jobbarkompis.
Eller att duktiga jobbarkompisen skänker bort allt det här till mig, till oss.
Tomater har jag sett drivas upp även här uppe i kalla norden, men gurka och paprika trodde jag bara fanns i grönsaksavdelningen på Ica. Imponerande!!
Och inte vet hon om att jag bloggar heller, så det måste ha varit ett helt osjälviskt drag, inte en bakslug plan att få synas i etern *fniss*.
Fantastiskt gott var det också, vi har hunnit med att avsmaka läckerheterna till middagen. Och återigen - hur kan man bara få så gröna fingrar och givmilt hjärta?  ;)

Kanske någon av er också odlar i växthus? I såfall beundrar jag även er *faller på knä och tittar uppåt med dyrkande ögon*.

---

Bilder - privata

Tänk, vad roligt det är att få post! Speciellt överraskande och rolig sådan. Idag låg ett jättefint kort i brevlådan och väntade, och effekten den gav mig var bättre än värsta lyckopillret.
Dels ett så fint kort, men härligast var ändå tanken på att den som skickat det hade tänkt på mig, på lilla mig, när det fanns så mycket annat att tänka på när det här kortet skickades iväg. Men hon tog sig ändå tid att skriva en liten hälsning till mig. Sånt värmer!

---

Bilder - privat

Lite svalare luft, regnstänk med jämna mellanrum och ett hus som behöver städas. Låter som en idealisk kombination.
Men jag orkar inte städa.... Det är mycket roligare att fota, redigera, montera och blogga. Aldrig har vi väl haft så ostädat här hemma, som vi har det nu för tiden. Och när jag sitter vid datorn, känns det förstås legitimt för maken att sätta sig vid sin dator - och så städar ingen av oss.
Jaja, det är väl bara att bita ihop. Det känns ju himla skönt efteråt när det är gjort.
Men jag skulle förstås väldigt gärna åkt in till stan och Mio-butiken.....har sett en massa fina saker i deras höstkatalog som jag skulle vilja titta närmare på.....städa kan man ju alltid göra någon annan gång......

---

Bilder - privat

Storebror i familjen har fått upp ögonen för det här med fiske, och övertalade sin lillebror med kompis att hänga med till den lilla bäcken som ringlar fram här, i hopp om att få prova fiskelyckan.
Den numera alltid kamerautrustade mamman var inte sen att hänga med. Det var tur kan jag lova, eftersom jag ganska snabbt även fick agera räddningsledare i uppdrag "Rädda gammal golden retriever ur vatten med för hög höjdskillnad upp till fastland". Jag var rätt cool till att börja med, och tänkte att han säkert tar sig upp för egen maskin om han verkligen vill upp ur vattnet.
Så jag passade på att ta lite bilder, medan fler barn från grannskapet slöt upp, och bevittnade den badande hunden. Men till slut var det bara att inse fakta - det var fysiskt omöjligt för hundstackaren att ta sig upp själv. Och från en som vet; en blöt gammal goldenfarbror är en väldigt tung sådan... Men några minuter senare, med blöta skor och leriga jeans, hade farbror åter fast mark under tassarna.
Och doften av våt hund låg tät i huset hela den kvällen....

---

Bilder - privata

Med en karl som helt plötsligt gick och blev romantisk, och sådana här vackra rosor från honom, då blir ett blogginlägg oundvikligt.
Hem från jobbet kom han med en fantastisk bukett av vackra röda rosor, ni vet sådana där höga kraftiga rosor (säkert jättedyra...).
Har jag inte världens snällaste man, så säg?

---

Bilder - privata

Ikväll var vi bortbjudna på middag, och lyxade till det med att lämna bort barnen till några snälla bekanta. Som barnvakt förtjänar man något som tack för hjälpen, och jag råkade känna till att det finns en nyväckt förtjusning för de italienska mandelskorporna cantuccini, hos den ena barnvaktaren.
Ni som är begåvade med en Lagerhaus-butik på orten, känner säkert igen produkterna ovan; de båda cantuccini-påsarna (en vanlig och en med choklad) och värmeljusen med kaffedoft är alla inköpta och "inslagna" med presentsnören från just den butiken.

Jag gissar att de kommer att njuta lite extra av lugnet nu när våra barn lämnat deras hem, och då passar det ju bra att tända lite ljus, och njuta av italienska mandelskorpor ihop med god varm dryck... ;)

---

Bilder - privat

1:a september.
Tänk, idag är det 15 år sedan jag förlovade mig med älsklingen som idag är min äkta man. Det är hela 16 år sedan vi började sällskapa. Det är imponerande många år det, med tanke på att jag bara är 30 plus (okej, snart 35 då...).
I ärlighetens namn, så har vi hunnit med ett "friår" från varandra också, men sedan flera år tillbaka är det stadig grund under fötterna igen.
Som förälskad hustru är det lätt att vara partisk när jag ska beskriva den underbara människa jag lever med, men jag vet att jag inte är ensam om att uppskatta honom - med så många goda egenskaper är han lätt att tycka om, inte bara av mig. Och en jättefin pappa till pojkarna är han också.

Så värst romantiskt lagda är nog ingen av oss, men bara häromnatten visade han mig att det finns minsann andra, nog så bra sätt att vara kärleksfull på. Jag är ofta väldigt frusen av mig, och det händer att jag sover med sockar på fötterna. Men så var jag socklös förra natten, och kände mig för trött för att fixa fram dom igen, så jag smög istället in med dom under makens täcke.
Till saken hör, att hade det varit ombytta roller; att det var jag som vaknade av ett par isande kalla fötter som kom krypandes, så hade förmodligen maken gjort bäst i att raskt ducka för min omedelbara högersving. Men inte min snälla man inte, han började genast att värma de kalla fossingarna.... det är kärlek det!!

Så det jag vill säga är, att kärlek kan ta sig i uttryck på många sätt. Att blogga är ett sätt.
- Älskar dig, käraste vännen min - alla dagar! Både molniga och soliga. Bara så du vet. Puss!

---

Bild - privat

Sådärja!!
Inte ens en klunk av morgontéet hann jag ta, förrän allt hamnade på bordet och golvet.
Och foto-nörd som jag blivit nu, med lånat stativ och allt, delar jag frikostigt med mig av min morgontabbe.
Nog för att han som var snäll nog att låna ut stativet tipsade mig om att jag borde prova ta lite vattenbilder - riktigt så här hade väl ingen av oss föreställt oss bilden...

Hoppas att ni andra lyckades bättre vid ert morgonfika ;).

---

Bilder - privata

För att få en god natts sömn, krävs det först och främst att man faktiskt går och lägger sig. Ikväll (läs inatt) blev det lite svårt att göra det , eftersom en snäll jobbarkompis har lånat ut sitt kamerastativ till mig, och jag var bara tvungen att prova det direkt. Och kvällsarbetare som jag är, så kom jag hem först när det var becksvart ute, så det blev till att tända lite ljuslyktor och hänga upp i rönnen ute i trädgården.

Återigen kände jag tacksamhet att vi inte har någon granne med insyn till vår tomt...;)
Det här var riktigt roligt, och det finns ju inget bättre än att få möjlighet att prova innan man bestämmer sig för att köpa något.
Morgondagen är en jobbarfri dag, och ur den aspekten så hade jag gärna fortsatt fotograferandet hela natten (nattuggla som jag är), men med barn som ska upp och iväg till skolan, så börjar skönhetssömnen ännu en gång vara hotad.

Natti, natti, eller godmorgon borde jag väl skriva, eftersom ni alla förmodligen är utsövda och uppstigna när ni läser det här ;).

---

Bilder - privata

Edit i efterhand:
 Pga serverbyte hos blogg.se, verkar det som om de kommentarer ni lägger hos mig inte syns för tillfället. Jag kan dock se dom när jag är inloggad, samt via min epostavisering, och de läggs också till under antalet kommentarer som står inom parantes under varje inlägg. Så de finns där, och jag hoppas att de kommer att bli synliga för samtliga under dagen.
Bara så ni vet ;)