Snöflinga inne, i brist på ute

Näe, nu kunde jag inte hålla mig längre. Nu har jag tjuvstartat lite med adventsbelysningen här hemma. Har en snöflinga som ger ett sådant milt, härligt ljus - upp med den i köksfönstret bara, swisch!
Lagom till advent, så har all vår snö så gott som försvunnit - och vi som hade ganska mycket där ett tag!
Då får man tröstpynta med snöflingor inomhus istället, jag har fler varianter än denna också. En virkad variant, utan belysning. Den kanske kommer på bild en annan dag. Än så länge ligger den kvar i julkartongen se´n i fjol.
Apropå att julen börjar närma sig på allvar nu: Jag måste haft världens otur som begåvats med en massa människor runt omkring mig, som redan har listan med alla julklappsinköp klara, och planerat in tid på stan för att göra bort inköpen. Otäcka människor....!
Så långt ifrån mig som man kan komma.
Men de sista åren har jag i alla fall upptäckt nätshoppingens ädla värld, inte att förglömmas för en ostrukturerad människa som jag. Idag upptäckte jag dessutom att CDON.COM har fraktfritt i några dagar, fram t.o.m 5 dec. Där brukar jag alltid kunna hitta en klapp eller två (för det mesta böcker till barnen faktiskt). Så vips ska ni se, har jag klickat hem årets första klappar. Ovanligt tidigt dessutom för att vara mig. :)
Bild - privat
Minsting och gamling

Lillebror ville häromkvällen att jag skulle ta kort på honom och bästa kompisen Rocky, gamlingen i familjen ni vet. Såklart att jag ställde upp!
Dom är för goa dom där två. Minstingen och gamlingen har verkligen funnit varandra, lillebrors hjärta svämmar över av kärlek till sin hundkompis, och han kan aldrig gå förbi honom utan att falla på knä och kliandes sitta en stund hos honom.
Smärtsamt nog vet vi alla att tiden börjar vara begränsad som vi har kvar tillsammans, med imponerande 14½ år i bagaget så är vi nära nog inne på övertid.
Men nu tänkte jag inte att det här skulle bli något tårdrypande inlägg, utan bara en hyllning till två bästa kompisar. Vänskap kan finnas i många olika former. Den kravlösa, som i det här fallet, är nog en av de bästa. :)
Bild - privat
Juldeprimerad look - vänta bara....

Det råder någon slags hatkärlek mellan julstjärnor och mig.
Det är jag som står för kärleken, eftersom jag gillar dessa blommor och köper några varje jul.
Den mindre kärleksfulla känslan däremot, står julstjärnan för, eftersom varje planta tycks avsky mig och visar detta redan efter någon vecka (i bästa fall). Blad efter blad trillar av, och kvar blir bara en vissen planta med kraftig juldeprimerad look.
Jag kan inte minnas en enda planta som stått över hela julen.....*tänk, tänk*...... näe, faktiskt inte!
Hur otänkbart det än låter när det gäller mig, så tror jag faktiskt att jag vattnar ihjäl dom. Eller vattnar jag för lite? Drag, hur var det med det, det är dom känsliga för, visst?
Näe, ni hör, jag är hopplös på att sköta mina julstjärnor.
Idag på lunchen var det dags igen, iväg till blomsteraffären för att inhandla blomman på bilden. Flera fina grenar, och vit fick den bli i år. Fast röd är ju väldigt fin också, man kanske borde tagit röd istället, nu ångrar jag mig nästan lite.
Undrar hur många dagar jag lyckas hålla liv i denna? Tre, fem eller kanske t.o.m sju (en hel vecka! *gör vågen av förtjusning vid blotta tanken*).
Och återigen fick en av de torkade apelsinskivorna komma till användning, för det visade sig bli finfint att sätta fast en på krukan. :)
Bild - privat
Mari och hennes underbara foton

Foto: Mari Eriksson
Vackra bilder är något som imponerar stort på mig.
Nu har jag upptäckt en ny blogg där de egenhändigt tagna bilderna ser ut att komma direkt ur en bok, eller inredningstidning.
Mari Eriksson heter kvinnan bakom bilderna och bloggen An angel at my table.
Ni skulle se bilderna från hennes vackra hem i Melbourne, där hon bodde tidigare.
Mari själv är ödmjuk i sin framtoning, men jag googlade på hennes namn och hamnade till min förvåning hos vår flitiga myra Anneli! Där berättas det att Mari (som är fotograf) och Anneli är både kollegor och kompisar, och att hemmet i Melbourne varit med i ett tidningsreportage (här kan ni läsa Annelis inlägg, och här finns ytterligare ett Anneli-inlägg med Mari-bilder).

Foto: Mari Eriksson
Och medan jag njuter av hennes vackra bilder från hemmet i Melbourne, kan jag inte låta bli att förväntansfullt glädjas åt det faktum att hon köpt ett funkishus här i Sverige, som hon utlovat bilder från när renoveringen (som inte påbörjats ännu) blir klar...!
Förstår ni vilken guldgruva vi har stött på?
Alla ni som gillar lantlig inredningsstil, kommer nog att glädjas lite extra mycket över Maris bilder. Och för min egen del, så får hon mig att överväga att bli anhängare av den, för bilderna har liksom förtrollat mig. Se bara skåpet nedan - vem skulle inte vilja ha det sådär hemma?

Foto: Mari Eriksson
Julgransfot i ny tappning

Nu har nästan all vår snö regnat bort, så jag surfade runt lite i hopp om att återfå lite julinspiration.
Hittade världens minsta julgransfot på inreda.com - har ni sett näpnare fot?
Babyfoten måste man själv bidra med, men i setet som kostar 109 kr ingår avtryckslera, rund form, kavel och band att hänga upp konstverket med.
Inget för mig med andra ord, mina barn är alldeles för stora. 11-åringens fötter mäter redan över 40 i storlek, och skulle således inte te sig särskilt charmiga att hänga ett avtryck av i julgranen. :)
Bild - inreda.com (från Baby Art / Spacebabies)
Dagen efter

Gäster igår. Trevliga sådana och släkt var vi också. Makens bror med omaka (det kallas väl så, när man inte är förgiftad, nä förlåt, gift menar jag - eller förstår ni lättare om jag säger sambo?).
Väldigt trevliga människor, man får vara både glad och tacksam för sådana släktingar. För dom väljer man ju sällan (eller aldrig). Och första barnet har dom på väg. Vi kom in på olika tänkbara namn, inte för att vi ska lägga oss i, men lillebror har i alla fall sedan nå´n månad tillbaka sitt förslag klart: Teddy. Eller varför inte ett dubbelnamn, det börjar väl så smått komma tillbaka: Teddy-Björn (därav bilden ovan). Förutsätter litegrann att det blir ett gossebarn. Och det vet man förstås aldrig.
Kvällen avlöpte i rask takt, och blev till natt. Herrarna i sällskapet hann bli ganska runda under fötterna, och det brukar ju kunna få konsekvenser dagen efter. Jag kan bara tala för min egen sällskapsherre, där gäller ryggläge fortfarande. Men klockan är ju bara snart ett, så det är väl inte så farligt.
Själv känner jag mig också lite slö idag (därav bilden ovan). Jag kom i säng efter tre inatt, så jag har väl också rätt att känna mig trött idag tycker jag. Men med fyra barn ( 2 egna med varsin kompis) i huset kan det förstås vara lite olämpligt om vi båda ligger pall hela dagen. Det kan lätt bli sådana konstiga avrapporteringar från barnens kompisar till deras föräldrar...
Och ni som såg Idol igår - hur bra var det inte? Oj, vilka härliga finalister vi har kvar nu - finalen kommer att bli såå bra!!! Jag längtar!!
Uppdaterat 2006-11-26 kl 20.30. Citat från lillebror som vid läggning fortsatte fundera på nya kusinens namn: "Jag tycker inte att han ska heta Teddy längre. Han ska heta Kalle. Kalle Kamel."
Bild - privat
Solen, kom tillbaka

Jag hade tänkt blogga om det här eländiga vädret.
I Umeå är det grått, mörkt och regn precis hela tiden nuförtiden. Jag minns knappt när jag sist såg solen. Jag har det i alla fall på bild. Den tittade försiktigt fram en eftermiddag för en tid sedan, och la sig precis i rummet bredvid fåtöljen där jag ställt nya läslampan.
I dagstidningen igår, kunde man läsa att vi hittills i november haft mindre än 19 minuters soltid. Inte så konstigt att jag saknar den. Men desto mer imponerande att jag faktiskt ens hann få fram kameran. :)
Men som jag sa, jag hann ändra blogginläggsinriktning, efter jag tittade in hos Saga imorse. Den stackaren har gått och blivit sjuk, så nu önskar jag att det varit närmare till Piteå än de mil som nu står emellan oss. För då hade jag åkt raka vägen dit och pysslat om henne. Tänt en mysig brasa i deras kamin (för jag tycker mig ha hört att dom har en), läst högt ur en inredningstidning och strukit lite över pannan.
Men nu går ju inte det. Och inte tror jag egentligen att jag hade lyckats få fyr på brasan heller. Möjligtvis kraftig rökutveckling, men eld vet jag inte. Men hon blir visst redan ompysslad av snälla sambon, tack och lov.
Så sol eller inte, man får vara glad att man är frisk och kan ägna hela dagen till matinköp, städning och matlagning, för ikväll får vi goa gäster på besök.
Hoppas att alla ni alla får en fin fredag, kram på er!
Bilder - privat
Äppel päppel piron paron

Så att ni inte ska tro att jag bara äter godis hela tiden.
Någon enstaka frukt slinker faktiskt också ned. Förmodligen är det här inget nytt för er, men när jag såg dessa äppelpäron på fruktavdelningen häromdagen, så blev i alla fall jag nyfiken. För jag har aldrig smakat dom förr (såvitt jag kan minnas).
Försiktiga jag handlade bara två stycken, varav den ena snabbt slukades av familjens storebror. Han är en storkonsument av alla olika frukter (tack och lov, med tanke på hur dålig hans mor är på att servera grönsaker till maten...!!). Det andra och sista äppelpäronet beslagtogs snabbt av mig, jag hann ju inte ens med att smaka när det första försvann i ett nafs. Det var ju jättegott!
Krispigt och fräscht, en lätt ovanlig, men god smak. Ska jag absolut köpa fler av när tillfälle bjuds.
Sådär. Då vet ni att det inte bara är godishyllans nyheter som avsmakas i den här familjen. :)
Bild - privat
Stolen som äppelpäronet har slagit sig ner på, heter SATIR och kommer från IKEA
Elaka tomtens chokladkalender

Inte dags riktigt ännu, men det närmar sig!
Jag pratar om julkalendern alltså. Vem minns inte kalendrarna man hade som barn, dels dom man öppnade i samband med tevens lucköppning, men jag tror nästan jag minns den man fick från Ica gratis bäst. För visst var det en Ica-kalender? Som om man satte den rakt mot en stark lampa, kunde få bilderna bakom luckorna att skina igenom lite svagt, och avslöja sig i förtid. :)
Nuförtiden har kalendersortimentet uppgraderats betydligt! Mina pojkar har förutom traditionell papperskalender, även haft pc-versionen som följer julkalendern i teve. Den har dom faktiskt haft väldigt trevligt med, även efter jul.
Ja, tiderna förändras. Därmed inte sagt att vi vuxna inte kan fortsätta vår lucköppning, fast vi blivit just vuxna.
Hittade en chokladkalender på Lagerhaus, med Elaka tomten och hans vänner Ebba ängel, Bosse pepparkaka och Kalle snögubbe.
"Elaka tomten är en ganska arg tomte. Fast får han smaka på choklad så blir han glad förstås!" Och vem blir inte glad av choklad? Tänkte att en av mina kompisar skulle få den här. Undrar om jag vågar ge den till henne redan, eller om chokladbegäret blir för starkt för henne då?
Bild - privat
Världskrig och hamstrar

Bokbussen.
Är det ett känt begrepp för er alla, eller behöver jag förklara närmare?
Jag växte själv upp i den här byn, som mina egna barn nu växer upp i, och jag minns hur roligt jag tyckte det var att få låna böcker på bokbussen. Ett rullande bibliotek kan man väl kalla det.
Det var verkligen spännande, jag fullkomligen slukade böcker och hade till slut avverkat så gott som alla böcker bokbussen hade att erbjuda.
Jag kan inte minnas att mamma någonsin tog mig till ett "riktigt" bibliotek, man börjar ju undra om det ens fanns några på den tiden?
Mina egna barn har dock redan i tidig ålder besökt stadens bibliotek - det är ju en guldgruva! Kommer dock på mig själv med att lägga mig i deras bokval emellanåt: Nej, inte den, den är för lång. Och inte den heller, den är för svår. Nu är det främst lillebrors böcker jag tänker på.
Därför blir det extra roligt, nu när lillebror går i skolan och får låna på egen hand i bokbussen, utan sin censurerande mamma, att se vad han kommer hem med.
Förra svängen blev det en bok om andra världskriget (!). Tänk er själva hur vi ligger till sängs på kvällen och läser om skyttegravar och allianser. På ganska avancerad nivå, men lillebror ligger andäktigt tyst och lyssnar.
Nu sist kom han hem med en hamsterbok - Att tänka på vid köp.
Vi ska väl ändå inte skaffa hamster? Har jag missat något? Näe, det tänker jag då inte gå med på. Men vi läser ändå, och får lära oss allt om det lilla (o)djuret som tycks vara som mest pigg på natten! Och lillebror tittar beundrande på alla bilderna av den pälsbeklädda lilla rackaren, som bara är så söt och go enligt honom: Åh, mamma! En så´n måste vi skaffa!!
Tills vi kommer till stycket som berör familjens andra eventuella husdjur; hur viktigt det är att passa hunden så att den lilla hamstern inte blir till en gourmetmåltid för denne. Tack kära författare, för att du upplyste oss om detta. För efter att ha hört det, så svalnade intresset ganska omedelbart, t.o.m för lillebror som nyss var så sugen på en gullig liten hamster.
Jag ser redan med spänning fram emot vad han kommer att låna för bok nästa gång bokbussen är på besök. :)
Bilder - privata
Tisdagstema - Värmande (och ja, jag vet att det är söndag)

Minns ni mitt första bidrag till tisdagstemat?
"Halkigt" var temat den gången, och efter det så har även "Läsning" hunnit passera, där jag inte hann med att delta.
Men i tisdags så var det dags för ett nytt tema: "Värmande". Och först nu har jag fått tid att fota, det som i alla fall värmer mig numera: rykande het glögg! Och värmeljus är ju också värmande.
Glögg, ja. Som jag tidigare haft så svårt för, men som jag nu börjar gilla mer och mer. Som jag t.o.m numera kommer på mig själv att längta efter.
Aha, det är starkvinsglöggen säkert, tänker ni. Det är procenten hon vill åt.
Nähä - fel, fel, fel!!
Det var en av er läsare som tipsade mig om Blossas vita lättglögg, och jag blir så arg på mig själv, för nu kommer jag inte ihåg vem det var - men tusen tack till dig!!! Den är ju jättegod!!
Ska jag absolut köpa fler flaskor av, för den vi påbörjade i fredagskväll, är snart slut :)
Så med detta hann jag med veckans bidrag till Tisdagstemat, och nu är det bara två dagar till ett nytt tema. Undrar vad det blir?
PS. Karin som har bloggen Saker och ting, hade en jättesöt bild på veckans tema :)
Bild - privat
Soffbord och tevebänk har bänkat sig

Ni som följt renoveringen i vårt vardagsrum, vet att vi väntat på soffbordet och tevebänken. Nu är båda på plats!
Jag har också fått önskemål, att jag ska specifiera tapeter och möbler lite bättre, så därför tänkte jag passa på att göra det nu.
För dom av er som har hängt med mig genom hela renoveringen, blir det gammal skåpmat, men det kan vara praktiskt att ha allt samlat i ett och samma inlägg.
Soffbordet ovan, är från Mio och heter Ida. Det är två bord, varav den ena är lite lägre och går att ställa lite under den andra, men man kan även ställa dom var för sig.
Det finns i ek och i valnöt (fanér), och jag hade först beställt ek, men bytte till valnöt då jag tyckte att eken kändes lite för gulaktig ihop med allt det mörka. Egentligen gör jag "fel" som har mörk matta och mörka bord, eftersom risken är att det "smälter ihop", men i.o.m att borden har en levande ådrig yta, så tycker jag att det funkar alldeles utmärkt!
Jag såg på butiksexemplaren, att dom verkar vara lätta att repa, så det vill jag ha sagt redan nu, ifall fler skulle bli köpsugna.
Mattan heter Hellum och kommer från IKEA (jag måste ju ha något därifrån, annars lever jag ju inte upp till min ikea-image...!).

Före och efter.
Jag kunde inte låta bli, jag tycker skillnaden är så härligt tydlig. :) Ser ni vad mycket bättre det blir, när man utnyttjar hela väggens bredd mellan dörrarna till en och samma möbel, istället för som på före-bilden, där flera röriga möbler huserar.
Det blir så mycket lugnare för ögat.
Tevebänken är hela 220 cm bred, kommer från EM och heter Pallino. Kampanjpris 2795:- när vi köpte - och väldigt lång leveranstid.
Jag kan inte minnas att jag någonsin köpt en vit möbel, så det här var bland det modigaste köpet i vardagsrummet. Men jag är nöjd - i.o.m att dörrarna (alltså rummets dörrar) är vita, så passar den bra, men bryter ändå tacksamt av från allt det mörka.
Och maken hälsar att teven ska upp på väggen - han har bara inte hunnit fixa det ännu.

Inget nytt på dom här bilderna inte, men för er som ville veta vad det är för fåtöljer, fotpallar och soffa, så kan jag berätta att de är från Furninovas serie SetUp. I Umeå är Mio återförsäljare av dessa.
I ett tidigare inlägg har jag skrivit mer om dessa.
Golvet är ett trägolv (Residence) i valnöt från Golvabia, väldigt tunt, bara 7 mm, och inte omslipningsbart. Det kan förstås vara en nackdel, men jag intalade mig själv vid inköpet, att vi förmodligen kräks åt valnötsgolv den dag det är dags att fräscha upp golvet, och ändå vill byta ut det när den dagen är kommen....
Lacken är av halvmatt slag, och inbjuder inte till vurpor, hip-hopdans eller skridskoåkning på halkiga ullsockor.
Tapeterna är från Eco, heter House och den beiga som vi har på tre av väggarna bär numret 9806, och den mörkbruna nr 9807. Är supernöjd med tapeterna!!
Inte så konstigt kanske; på hemsidan nämns ord som bl.a "stillsam, naturnära, lugnar sinnet - designad för läshörnan och vardagsrummet". Som gjord för vårt vardagsrum alltså! :)
Har jag glömt något?
Let med know, så uppdaterar jag inlägget i efterhand.
Bilder - privata
Marianne och chokladlackade bilar

Min filosofi när det gäller godis, är att nyheter är till för att provas!
Den här nya Marianne-påsen, med (och nu läser jag på påsen:) mörk choklad, riscrisp och minttryffelfyllning, hamnade raskt i kundkorgen vid senaste storhandlingen.
Och äntligen är det lördag! Så raskt sprättades påsen imorse, inte för min egen skull, utan för er - vad gör man inte för sina läsare, för att kunna bjuda på ett omdöme.
Dom var goda! Inte ett Halleluja-moment, men det mesta som har choklad i sig är ju faktiskt just det - gott! Så nog ska ni se att påsen tar slut före kvällen :)
Och vet ni mer vad som finns nu?
Ahlgrens bilar känner väl alla till, men visste ni att det numera även finns chokladlackade bilar?!!
Såg påsen på en mack, men blev toksnål, för det vet ju alla att där kostar godiset typ det dubbla som på stormarknaden. Så jag tänkte att den handlar jag där istället - och så fanns den inte!!!
Rätt åt mig kanske. Men jag kan inte låta bli att undra över hur dom smakar. Någon som provat?
Ha en god och härlig lördag allihopa :)
Bild - privat
Och det lurviga i bakgrunden är inte vår gulvita gamla golden retriever, det är Ludde, ett fårskinn från Ikea...
Dags för julkort

Näe, det är inte så här årets egenproducerade julkort kommer att se ut.
Det här satte jag bara snabbt ihop som en påminnelse till mig själv, eftersom jag måste komma ihåg att fixa julkorten i helgen.
Jag tänker beställa dom hos ProPrint, och t.o.m söndag kostar dom 3:95 styck där. Ordinarie pris är 5:95. Så visst vill man gärna spara några sköna kronor.
Har tagit några utomhusbilder på pojkarna, som jag hoppas kunna använda ihop med någon annan vintrig bild, vi får se vad det blir. Man är ju inget superproffs på Photoshop tyvärr. Men någonting ska man väl lyckas knåpa ihop tycker jag.
Själv tycker jag att det är jättekul att få julhälsningar av det personligare slaget. Speciellt av vänner och släkt som man inte träffar så ofta som man skulle önska. Då håller man sig i alla fall årligt uppdaterad på hur barnen växer och frodas. Så att det inte helt plötsligt står en okänd yngling framför en, som man inte alls känner igen... ;)
Bilder - privata
Snötunga grenar

Det är en ganska spännande tillvaro här hemma i dagarna. Eller rättare sagt, emellanåt ganska spänningslöst.
Ja, strömlöst alltså.
Temperaturen ligger runt noll grader, och nederbörden är tung och blöt, vilket frestar på naturen.
Det har blivit en del strömavbrott de sista dagarna.
Alltid, när man tycker att det passar som sämst. För så himla kul är det ju inte att t.ex precis ha satt igång en tvättmaskin, med kläder som ligger i tvättmedelsvatten. Eller när man är som mest sugen på en god, varm kopp kvällste.
Men visst är det smått mysigt också, särskilt när det inte drar ut på tiden så hemskt. Man hinner tända en massa ljus, det blir liksom ett romatiskt skimmer över allt och framför allt så tyst. Ingen dator som står och surrar, ingen teve som står på. Ingen ventilation som stör.
Och det är då man inser, att den sortens paus faktiskt är ganska skön.
Tills det är dags för matlagning eller nå´t. Då får gärna strömmen komma tillbaka igen.
Så, snälla, snälla vädrets makter och den elförsörjande guden som möjligtvis går att tillbe en kväll som denna: låt mig ha ström mellan klockan åtta och nio ikväll. Det är löjligt javisst, men jag vill så gärna se "Bonde söker fru". Någon fler som slaviskt följer detta program? (Och har jag vågat erkänna, så törs ni)
Bäst att posta det här inlägget nu, medan ström finnes.
Ha en fin kväll, med eller utan bonde.
Bild - privat
Den som lever får höra

Tänk att dagen är kommen. Då maken faktiskt sa orden.
-IKEA är inte så dumt ändå!
Jo, han sa faktiskt så - och menade varje ord!! För ikväll har vi hämtat tevebänken. I snöyra och längs slaskiga vägar åkte vi i mörkret med två ungar i baksätet och en släpvagn bakpå bilen, till EM-varuhuset ca tre mil bort, eftersom vi äntligen skulle få hämta tevebänken. Försenad leverans såklart, men till slut!
Väl hemma packades delarna upp, och skruvar och annat sorterades. Ritningen togs fram och för den luttrade IKEA-montören som vant satt ihop möbel efter möbel enligt IKEAS anvisningar skulle kvällens utmaning nog inte bli så märkvärdig. Trodde han.
Efter tappra försök att förstå sig på de bifogade papperen, kom så det oväntade, närmast chockerade uttalandet; att Ikea faktiskt kan det där med att göra idiotsäkra monteringsanvisningar. Varpå papperen lades bort, och det sunda förnuftet togs fram istället.
Och vips, nu när jag har lagt in bilderna, skrivit den här texten, så börjar faktiskt tevebänken likna just en tevebänk. Mina ögon får på nytt ett tindrande skimmer över sig, när jag börjar fundera på vad jag ska ha på bänken. Ni vet, lite så där lagom snygga detaljer, utan att för den skull överdekorera. Ingen teve kommer det att stå där. Den är av den platta modellen och ska upp på väggen till helgen. Finurlig uppfinning det där. Undrar när dom ska uppfinna lika platta dvdspelare och xboxar också? Pax för så´na!!
Bilder - privata
Tårtkalas

Får jag lov att bjuda på en tårtbit?
Vad vi firar?
För det första så har vår flitiga myra Anneli, slagit upp portarna till sin fantastiskt fina nätbutik Cosas, och vad passar väl bättre på öppningsdagen än lite tårta?
Vad den tjejen måste ha jobbat och stått i, med Anna vid sin sida, att döma av resultatet så ligger det många timmar bakom. Vilka produktbilder hon bjuder på....och texter....!
För att inte tala om Magasinet. Tänk vilken tur vi har, som nu utöver hennes blogg, även får dessa ställen att hänga på *glad!*.
Och ni såg väl receptet som Camilla bjöd på? Vad glad jag blev när hon dök upp där med ett välsmakande bidrag, jag blev nästan lite mallig, när jag tyckte mig "känna" henne, nu när hon är premiärkändis och allt *hihi*.
Suveränt bra jobbat tjejer! Det kommer att bli en succé - eller, rättare sagt, det ÄR redan en succé!
Jag kan inte motstå att visa vad som direkt blev min absoluta
"vill-ha-för-den-är-så-vacker-men-attans-att-jag-har-ganska-smala-fönster"-grej:

Hur vacker är den inte? T.o.m namnet är vackert: Norah. I cremevitt handgjort papper - vilken underbar adventstjärna!
När det ändå är tårtkalas, tänkte jag passa på att fira mig själv lite också, och er på samma gång.
För aldrig, aldrig hade jag kunnat drömma om den fantastiska respons, som förra inlägget gav, som handlade om vardagsrummet.
Jag blir nästan mållös, nu när kommentarerna stigit till 60 st - helt enormt fantastiskt kul - ni är ju hur suveränt roliga som helst att ha till läsare, ett stort TACK till er alla!!
Så ät tårta nu så långt som det räcker. Önskar verkligen att jag kunnat teleportera hem en bit åt er var. Jag må ha superhjältar till karlar här hemma, men just teleporteringsbiten verkar vara för svår, även för dom!
Supermegakram på er!!
Tårtbild - privat
Adventsstjärna - Cosas
Soffan träder fram
Egentligen, hade jag nog gärna väntat lite till med att visa soffhörnan.
Det beställda soffbordet har ännu inte kommit. Och så saknar jag någon färgklick som livar upp det hela. Lite bättre läsbelysning behöver också ordnas.
Men jag hade ju halvt lovat att komma med fler bilder, så då får ni ta det för vad det är.
Jag kan villigt erkänna att jag trivs rätt bra härinne nuförtiden. Säkert ännu bättre när teven, och tevebänken kommer på plats. Förstår inte varför det ska vara så svårt att hålla leveranstiderna? Man vill ju så gärna att allt ska vara klart - NU! Eller helst igår.

Här är alltså den omtalade soffan.
Jag är så tacksam att ni fortfarande orkar följa den här följetongen till renovering. Ni ska ha credit för er uthållighet, jag borde ha tröttat ut er vid det här laget :)
För nytillkomna läsare, så kan jag berätta att den är inhandlad på Mio, och hör till SetUp-serien som kommer från Furninova.
Det är en tresits plus schäslong, men istället för tre dynor, så valde jag två stora. Den blir liksom mer inbjudande då.
Formen på armstödet störtdiggar jag. Det är förundrande, hur mycket den detaljen, påverkar soffans utseende. Man kunde välja bland några olika modeller, men för mig var valet självklart.
Schäslongen är outtalat mitt område. För att blidka mannen i familjen, så tröstshoppades en fotpall till honom. Den ihop med fåtöljens fotpall, är tänkta som extra sittplatser, när man är många som vill umgås härinne på en och samma gång.

Brickbordet är inhandlat på Village, och har en utbytbar bricka. Till våren blir det nog ett byte av den, kanske till en med lite mer färg?
När maken ombads att komma med ett första omdöme, så var hans enda invändning att den var i lägsta laget.
Den han inte visste, var att en modell högre (med två brickor) redan hade varit hemma och vänt, eftersom jag tyckte den blev oproportionellt hög i förhållande till soffan... *men det berättade jag aldrig*
Skålen är inhandlad på Mio, och ingår i BoConcepts sortiment.
De röda äpplena inhandlades mest för den vackra färgens skull, till besvikelse för lillebror, vars favoritäpplen är friskt gröna Granny Smith. Men jag lovar, han ska få sina gröna äpplen vid nästa shoppingrunda :). Eller kanske inte. Tanken är ju att rött ska vara accentfärgen härinne nu under en tid framöver, och grönt först till våren. Bäst att han lär sig tycka om även röda äpplen då *fniss*.

Eftersom maken är svag för extrautrustning, så inhandlades även en nackkudde till honom. Men jag ville ju också ha en, så nu har vi vuxna varsin. Barnen ska väl ändå inte ha något behov av en sådan, så det tackade plånboken allra ödmjukast för.
Kvistarna med lysdioder finns väl i så gott som alla butiker nu. Mina är inköpta på Coop, och fyller ut en annars lite tom och mörk plats.
Tavlan med Isas namn på, känner ni igen vid det här laget. Den har flyttats runt lite i rummet, och bor numera ovanför schäslongsdelen.
Ja, det var väl allt för denna gången. Så mycket mer finns inte att se. Ännu i alla fall. Eftersom projektet redan klassats som följetong, så utlovas fortsättning. Men kanske att nästa visningstillfälle, kan bli det sista kapitlet. Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar. :)
Bilder - privata
Det beställda soffbordet har ännu inte kommit. Och så saknar jag någon färgklick som livar upp det hela. Lite bättre läsbelysning behöver också ordnas.
Men jag hade ju halvt lovat att komma med fler bilder, så då får ni ta det för vad det är.
Jag kan villigt erkänna att jag trivs rätt bra härinne nuförtiden. Säkert ännu bättre när teven, och tevebänken kommer på plats. Förstår inte varför det ska vara så svårt att hålla leveranstiderna? Man vill ju så gärna att allt ska vara klart - NU! Eller helst igår.

Här är alltså den omtalade soffan.
Jag är så tacksam att ni fortfarande orkar följa den här följetongen till renovering. Ni ska ha credit för er uthållighet, jag borde ha tröttat ut er vid det här laget :)
För nytillkomna läsare, så kan jag berätta att den är inhandlad på Mio, och hör till SetUp-serien som kommer från Furninova.
Det är en tresits plus schäslong, men istället för tre dynor, så valde jag två stora. Den blir liksom mer inbjudande då.
Formen på armstödet störtdiggar jag. Det är förundrande, hur mycket den detaljen, påverkar soffans utseende. Man kunde välja bland några olika modeller, men för mig var valet självklart.
Schäslongen är outtalat mitt område. För att blidka mannen i familjen, så tröstshoppades en fotpall till honom. Den ihop med fåtöljens fotpall, är tänkta som extra sittplatser, när man är många som vill umgås härinne på en och samma gång.

Brickbordet är inhandlat på Village, och har en utbytbar bricka. Till våren blir det nog ett byte av den, kanske till en med lite mer färg?
När maken ombads att komma med ett första omdöme, så var hans enda invändning att den var i lägsta laget.
Den han inte visste, var att en modell högre (med två brickor) redan hade varit hemma och vänt, eftersom jag tyckte den blev oproportionellt hög i förhållande till soffan... *men det berättade jag aldrig*
Skålen är inhandlad på Mio, och ingår i BoConcepts sortiment.
De röda äpplena inhandlades mest för den vackra färgens skull, till besvikelse för lillebror, vars favoritäpplen är friskt gröna Granny Smith. Men jag lovar, han ska få sina gröna äpplen vid nästa shoppingrunda :). Eller kanske inte. Tanken är ju att rött ska vara accentfärgen härinne nu under en tid framöver, och grönt först till våren. Bäst att han lär sig tycka om även röda äpplen då *fniss*.

Eftersom maken är svag för extrautrustning, så inhandlades även en nackkudde till honom. Men jag ville ju också ha en, så nu har vi vuxna varsin. Barnen ska väl ändå inte ha något behov av en sådan, så det tackade plånboken allra ödmjukast för.
Kvistarna med lysdioder finns väl i så gott som alla butiker nu. Mina är inköpta på Coop, och fyller ut en annars lite tom och mörk plats.
Tavlan med Isas namn på, känner ni igen vid det här laget. Den har flyttats runt lite i rummet, och bor numera ovanför schäslongsdelen.
Ja, det var väl allt för denna gången. Så mycket mer finns inte att se. Ännu i alla fall. Eftersom projektet redan klassats som följetong, så utlovas fortsättning. Men kanske att nästa visningstillfälle, kan bli det sista kapitlet. Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar. :)
Bilder - privata
Fars Dag - och apelsinskivorna kom till användning!

Fars Dag.
Tre pappor att uppvakta under dagen, och jag har inte ens hunnit slänga mig i duschen ännu. Dålig tidsplanering. Eller ska jag skylla på festen som jag var på igår? Sådana brukar kunna ge efterverkningar även dygnet efter.
Dessutom kom jag på att jag skulle göra en dekoration till glöggflaskan vi ska ge bort.
Det är roligt att de torkade apelsinskivorna kommer till användning. Ihop med kanelstängerna och ett brun/vit-randigt snöre, blev det ganska julfint om jag får säga det själv. Kanske lite för juligt, så här i mitten på november. Men äsch, det vet ju alla hur snabbt tiden går, och vips är det första advent.
Förresten så provsmakade vi årets Blossaglögg i fredags. Ni vet ju att jag inte är någon stor kännare av glögg, så ni får ta mitt amatörmässiga utlåtande med en nypa salt - men jag tyckte faktiskt att den var riktigt god. Kanske lite stark, men man kan ju alltid spä ut den med lite lättglögg nästa gång (nu ryser alla glöggproffs därute, så får man väl inte göra? Förstöra den goda glöggen på detta sätt!).
Näe, kära vänner. Nu måste jag göra mig i ordning. Ha en fin söndag!
Bilder - privata
Fåtöljhörna på två sätt

Sista mönstertemat för i veckan! Jag har haft jättekul, tack Nilla för ett roligt initiativ!
Det har varit en daglig utmaning att klura ut vad man ska fota, men idag tog det stopp.
Istället bjuder jag på ett hörn från vardagsrummet. Samma hörn, men fotat från två olika vinklar. Och så har jag provat mig fram med olika kuddar, och väggdekorationer på bilderna.
Håll med om att Isas illustration "Sju vid tapeten", är som gjord för att hänga hemma hos mig :). Det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg den i hennes nätbutik, och lyckan var total när jag kunde rama in mitt alldeles egna exemplar och hänga upp den i "nya" vardagsrummet.
Kransen från Village var även den väldigt lätt att tycka om.
Den ser så där härligt vild ut, och gör att rummet ser lite mindre stelt och stylat ut, för nu har ni börjat förstå va´, att det mesta går i brunt och beige. Jag börjar känna att jag är på vippen att tokmatcha allt för mycket. Lagom är bäst, men det är inte så lätt att leva efter.
Dessutom är en lampa till den här läs/mysarvrån beställd: en kombinerad golvlampa, med inbyggd läslampa. Och gissa vilken färg det är på lampskärmen. Mörkbrun, förstås.

Bilder - privata
Fåtöljen kommer från möbeltillverkaren Furninova, och ingår i deras serie SetUp. Här i Umeå verkar det vara Mio som är återförsäljare. Pris fåtölj 3150:-, pall 1600:-.
Blommande torsdag

Blommigt torsdagstema.
En riktig utmaning för en som är ensam kvinna i huset, och som inte är speciellt lagd åt det romatiska hållet, i alla fall inte när det gäller inredning.
Tänk, tänk, tänk.
Det får helt enkelt bli några "gamla" sommarbilder, för jag har ju faktiskt blommiga stövlar (tack svägerskan!). Och ytterligare en sko med en blomma på (tack Tärnabykompis!).
Och längst ner några av snittblommorna som tappert letade sig upp i trädgårdslandet, trots stekande sol i kombination med undermålig bevattning (guilty as charge).
Sådär! Nu kan jag med gott samvete städa hela dagen lång - ända tills det är dags att åka på jobbet. Åh, så trevligt (eller inte).
Ha en fin, blommig dag allihopa :)
Bilder - privata
Mer prickar!

Kom ju på att här finns fler nyinköpta prickar att visa upp, dagens prickiga tema till ära.
Årets Blossaglögg finns numera i vårt hem, i väntan på att avsmakas.
Väldigt tjusig flaska i år, om än lite svår att fotografera utan att få störande reflexer.
Och nej, jag har inte börjat julpynta redan (även om jag är sugen), men jag var tvungen att hänga upp några av de små minikulorna (eller ska jag kalla dom prickar en dag som denna?) från IKEA. Bara just under själva fotograferingen. Jag lovar att ta ner dom (försöker övertyga mig själv).
Jag tror det kommer att bli urtjusigt sedan, när jag får hänga upp dom på riktigt, ihop med ljusslingan.
Då kan jag sitta i soffan och mysa, drickandes varm god (?) glögg... mmm....
Bilder - privata
Julpyntet från IKEA heter ISIG, och kostar 19:- för 12 st.
Prickig onsdag

Ni ser va´?
Kudden från Spira som faktiskt har en hel del prickar, den vill också vara med i mönstertemat!
Och jag behandlar alla mina kuddar med respekt. Vill den vara med, så får den såklart det.
Även om jag bloggat om den tidigare. Det är den liksom värd. För den har gjort sig hemmastadd i nya soffan, och har tagit den i besittning som om den aldrig tänker lämna den. Som om dom två är gjorda för varandra. Jag är som värsta bästa matchmakern. Ingen som behöver en ny partner av er därute? Om jag kan få en kudde och en soffa att fatta tycke för varandra, hur svårt kan det då vara att avancera upp till riktiga människor? Jag bara undrar.
Det ni får en tjuvkik av på bilden, är slutet på soffans schäslongsdel. Och tycker ni att den mörkbruna fondväggen ser ljus ut, så beror det på min bristfälliga fotokompetens, samt ett obarmhärtigt dagsljus :)
Med detta, får bidraget till den prickiga onsdagen, anses vara avklarat.
Och jag kan gå isäng med gott samvete. Fortfarande halvt i ett lyckorus, efter att ha fått så många fina, stöttande kommentarer i tisdagens rutiga inlägg.
Tack alla snälla människor därute, om ni visste vad era ord betyder mycket!
Bilder - privata
Rutig tisdag och ömmande mammahjärta

Jag vet inte hur det är för er, men i alla fall jag börjar få en överdos av allt bloggande om mitt vardagsrum.
Det finns ju faktiskt en helt annan verklighet därute. Som handlar om viktiga saker, sådant som verkligen betyder något.
Jag ska berätta lite om familjens lillebror. Vår älskade unge, som liksom har sin egen stil.
Flera är de samtal, som vi haft med barnomsorg och numera skola, där det har påtalats att han ligger lite efter sina jämnåriga kompisar. Inte inom alla områden, men vissa.
Talar riktigt rent gör han ännu inte. Svenska-lektionerna går det sådär med. Socialt tyckte dom också att han "avvek" något. Och det är nu det börjar bli jobbigt för ett mammahjärta. Man vill sina barn allt gott här i livet - det finns nog inget man inte skulle göra för att ge dom en bra start. Men allt kan man ju inte påverka själv.
Det finns alltid den personliga utvecklingen, som till viss del kan främjas av yttre insatser, men som också beror på personen ifråga. Vem man är och i vilken takt man utvecklas.
Om man av utbildad, pedagogisk personal får höra, att ens barn inte riktigt följer "normal"-kurvan, så kan man nog med huvudet tänka att det är ju bra att det uppmärksammas, så att han kan få det stöd och resurser som är nödvändiga. Men hjärtat skriker på en och samma gång, och överröstar förståndet.
Många är dom tårar jag fällt, för att jag inte riktigt vetat hur det ska gå i skolan för lillebror. Utvecklingssamtalet i 6-års, handlade om huruvida det var lämpligt eller inte, att han fortsatte vidare till förstaklass? Mer tårar. Ska alla hans kamrater få börja i ettan, men inte han?
Och återigen kan jag förstå, att det skulle kunna gynna honom i längden, även om det är svårt för en sexåring att förstå för stunden. Men det gör inte mindre ont, fast man som mamma förstår allt det här.
Mammahjärtat, ni vet.
Ihop med personalen, så bestämdes det i alla fall att han skulle få börja i förstaklass, att vi provar och ser.
Och igår var det dags för det första utvecklingssamtalet. Med värk i magen och förberedd på rullande tårar, gick jag dit. Men se, nu var det liksom andra tongångar. Dom berömde honom för hans arbetsiver och fokus. Även om han fortfarande ligger i startgroparna och kämpar på, med sådant som många klasskompisar redan är långt förbi, så går det i alla fall framåt.
Och lillebror själv är gladare och tycker att skolan blivit roligare - trots att kraven ökat något såhär i förstaklass jämfört med förskolan. Det kan fortfarande finnas behov av att "gå om" någon klass framöver. Det är svårt att veta idag. Men just nu känns det i alla fall som om det fungerar för stunden. Så låt mig glädjas åt det!
Ni må tro, att det var en mamma med lättat hjärta, som klev ut ur klassrummet igår.
Mammahjärtan är inte alltid så lätta att hantera. Dom kan så lätt svämma över av både kärlek och oro.
Men även av glädje.
Bild - privat
Lillebror kollar in björnen på Lycksele djurpark - som är i säkert förvar bakom rutigt stängsel.
Tisdag = rutigt, enligt mönsterveckan
Rutor och gammalt vardagsrum
Ja, nu har jag ju halvt lovat att lägga ut lite före-bilder på det gamla vardagsrummet, så det är väl bara att bita ihop och göra bort det.
Kan jag bara få komma med ett klargörande först, så jag inte gör någon ledsen där ute.
Det kan ju faktiskt hända att just den här stilen på inredning och möblemang tilltalar någon av er, och jag vill inte såra den eller dom personerna, genom att rakt ut säga att det inte är något vidare snyggt.
Smaken är som baken - delad, och det är väl jättebra!
Jag säger bara att jag har fått en överdos som heter duga, av gula väggar, gula furutak och golv, gröna soffor och syrabetsade möbler. Det är ungefär så långt bort jag kan komma, från den stil jag känner att jag trivs med nu.
Därför har jag verkligen otrivts i detta rummet de sista åren. Därav den extrema home-makeovern, som nu är i full färd med att avslutas.
Det kan nog dröja några dagar till, innan jag kan bjuda på de nya bilderna, men nu har ni ju i alla fall de gamla att avnjuta... ;)
Om ni tycker att det förekommer många liknande uttryck, som bläh och urkas, så stämmer det nog. Kan inte förekomma nog mycket i ett sådant här sammanhang.

Den gröna, mönstrade soffan, som varit en trotjänare under barnens småbarnsår. Ett helt perfekt tyg, som dolt varje liten (och stor) fläck på trognaste sätt. Men ack, så hopplöst att lägga snygga kuddar i, och få dom att komma till sin rätt. Jag sammanfattar kort: bläh!
Den uppmärksamme kan även se mig på bild, från självaste bröllopsdagen. Liten som en myra är jag på bilden, så ni vet likafullt inte hur jag ser ut :)

Hatväggen nummer ett!
Stökig och grillrig vägg, som inte skänker ögat något lugn och inget vackert att vila ögonen på. Vitrinskåpet som är alldeles för överbelamrat med grejer, har dessutom rutmönstrade dörrar som blir till ett orosmoment ihop med rummets båda vitrindörrar. Det blir bara för mycket, ser ni det?
Tevebänken ska vi inte ens tala om. Bläh och urkas.
Man kanske t.o.m skulle kunna låta ovanstående bild vara dagens mönstrade tema-bild. Tisdag är nämligen lika med rutigt!

Ungefär den här stilen var det på ett ålderdomshem som jag besökte en gång i tiden.
Det säger väl allt?
Istället för stolarna med skinnsits, så hade dom gungstolar. Den stora whiskeyflaskan fanns inte heller på ålderdomshemmet, men det är väl ungefär den enda skillnaden.
Och här är fönstren fortfarande mörkbruna. Bläh och urkas.
Med detta så lämnar jag vardagsrummet i dess gamla kostym för gott.
Kanske är det någon glad Blocket-köpare, som känner igen möblerna och till er vill jag bara säga:
-Slit dom med hälsan!
Bilder - privata
Kan jag bara få komma med ett klargörande först, så jag inte gör någon ledsen där ute.
Det kan ju faktiskt hända att just den här stilen på inredning och möblemang tilltalar någon av er, och jag vill inte såra den eller dom personerna, genom att rakt ut säga att det inte är något vidare snyggt.
Smaken är som baken - delad, och det är väl jättebra!
Jag säger bara att jag har fått en överdos som heter duga, av gula väggar, gula furutak och golv, gröna soffor och syrabetsade möbler. Det är ungefär så långt bort jag kan komma, från den stil jag känner att jag trivs med nu.
Därför har jag verkligen otrivts i detta rummet de sista åren. Därav den extrema home-makeovern, som nu är i full färd med att avslutas.
Det kan nog dröja några dagar till, innan jag kan bjuda på de nya bilderna, men nu har ni ju i alla fall de gamla att avnjuta... ;)
Om ni tycker att det förekommer många liknande uttryck, som bläh och urkas, så stämmer det nog. Kan inte förekomma nog mycket i ett sådant här sammanhang.

Den gröna, mönstrade soffan, som varit en trotjänare under barnens småbarnsår. Ett helt perfekt tyg, som dolt varje liten (och stor) fläck på trognaste sätt. Men ack, så hopplöst att lägga snygga kuddar i, och få dom att komma till sin rätt. Jag sammanfattar kort: bläh!
Den uppmärksamme kan även se mig på bild, från självaste bröllopsdagen. Liten som en myra är jag på bilden, så ni vet likafullt inte hur jag ser ut :)

Hatväggen nummer ett!
Stökig och grillrig vägg, som inte skänker ögat något lugn och inget vackert att vila ögonen på. Vitrinskåpet som är alldeles för överbelamrat med grejer, har dessutom rutmönstrade dörrar som blir till ett orosmoment ihop med rummets båda vitrindörrar. Det blir bara för mycket, ser ni det?
Tevebänken ska vi inte ens tala om. Bläh och urkas.
Man kanske t.o.m skulle kunna låta ovanstående bild vara dagens mönstrade tema-bild. Tisdag är nämligen lika med rutigt!

Ungefär den här stilen var det på ett ålderdomshem som jag besökte en gång i tiden.
Det säger väl allt?
Istället för stolarna med skinnsits, så hade dom gungstolar. Den stora whiskeyflaskan fanns inte heller på ålderdomshemmet, men det är väl ungefär den enda skillnaden.
Och här är fönstren fortfarande mörkbruna. Bläh och urkas.
Med detta så lämnar jag vardagsrummet i dess gamla kostym för gott.
Kanske är det någon glad Blocket-köpare, som känner igen möblerna och till er vill jag bara säga:
-Slit dom med hälsan!
Bilder - privata
Listiga superhjältar

The return of the superheroes:
Trion är åter samlad, nu för uppsättning av listerna. Vad vore ett rum utan lister? Vad vore jag utan mina begåvade män? Förmodligen en utfattig kvinna, som var tvungen att leja hantverkare till sådana här uppdrag.
Det närmar sig. Tror snart att jag måste lägga in någon bild på hur det såg ut innan vi påbörjade renoveringen, bara för att ni tydligt ska kunna se skillnaden. Om jag vågar. Risken är att ni får kaffet i vrångstrupen, och slutar läsa bloggen, när ni ser hur det faktiskt såg ut, tills för bara några veckor sedan.
Vi får väl se hur jag gör...
Bild - privat
Superhjälten från disney.se
Randig måndag

Att mönsterveckan tagit sin start, har kanske inte undgått någon? Ni som möjligtvis sitter som fågelholkar nu, och inte alls förstår vad jag pratar om, kan titta in hos Nilla, så kommer ni att förstå lite bättre.
Idag måndag är det randigt som gäller, och ni känner säkert igen klädesplaggen ovan, som är från Isas illustration Klädlinan. Den kom med posten idag, och ni ska absolut få se den på plats i nytapetserade tvättstugan framöver. Isa, om du läser det här: jag är supernöjd med båda illisarna, tusen tack!!!
Så med detta är dagens uppdrag avklarat. Ska bli spännande att se alla andras bidrag. Kul idé, Nilla!!
Bilder - privata
Mitt eget lilla inomhusträd

Ja, nu är ni kanske nyfikna på vardagsrummet?
Men ser ni, det saknas fortfarande en del möbler, och framför allt alla lister. Så ni får ge er till tåls. Jag lovar er en liten visning under kommande veckan, även om jag knappast tror att allt kommer att vara klart och på sin plats.
Bilden ovan är i alla fall från ett av de nymålade fönstren därinne, färskt tagen ikväll.
Nu är ju det roligaste kvar, allt piffet ni vet. Flytta runt lampor och kuddar, krukväxter och annat pynt, som det här vackra trädet t.ex.
Det är från Samlade former, och nu när jag tittade in på deras hemsida, så såg jag att det egentligen är ett smyckesträd. Jag som knappt äger några smycken...! Äsch, jag struntar i det, och låter det vara mitt eget lilla inomhusträd istället.
Hoppas att ni alla haft en fin helg, och känner er redo för en ny vecka.
Själv må jag ha ett vardagsrum att piffa upp, men jag har också alla husets övriga rum, som efter den här renoveringen helt har fått förfalla, och som nu behöver plockas undan i och städas rejält. Och jag som bara vill ägna mig åt sådant som är roligt just nu. Och just det, jag ska ju hinna jobba också *hrmph!*.
Bild - privat
Ljuslyktan är inköpt på en EM-butik
Tapetseringen i full gång

Duktiga superhjälten till make tapetserar för fulla muggar just nu!
Nu när dom kommer upp på väggen, våd efter våd, är det lätt att se hur himla snygg tapeten är! I alla fall för mig, som kan se det "live". För er är det svårare, bilderna som måste tas med blixtljus, blir inget vidare.
Och som en extra bonus, har vi fått hem soffan också!
I ena hörnet av rummet ska det stå en fåtölj med fotpall, och i det andra hörnet soffan och ytterligare en fotpall. Kunde inte motstå att bära in fotpallarna i rummet, för att se hur färgställningarna verkar fungera ihop.
Valde nämligen olika tyger och färger på fåtöljen och soffan. Den ena beige och den andra mörkbrun (ni är inte så förvånade va´? Ni känner ju mig vid det här laget... ).

Golvet i valnöt skymtar fram på bilden. Jag tror att vi kommer att trivas med det. Jag är ovan med hur det känns dock. Eftersom det är halvmatt lack, så är det liksom dåligt glid under fossingarna. Det tar liksom halvstopp när man går - det är svårt att förklara. Men äsch och struntsamma, huvudsaken det är snyggt! :)
Bilder - privata
VK-artikel om Frida (husmusen)
Igår lovade jag en läsare att prova fota artikeln om "vår" begåvade Frida, som tidigare hade den populära bloggen Husmusen, men numera bloggar för Cult Design.
Reportaget utgjorde ett helt mittuppslag i VK, vår lokala dagstidning (Västerbottens Kuriren). För att texten skulle bli läsbar, blev jag tvungen att dela upp det på ganska många fotografier, och kvalitén är väl sådär. Men det borde gå att läsa hoppas jag. Om den skulle dyka upp i VK:s nätupplaga, kan jag istället länka till den, men ännu har jag inte sett att dom lagt ut den.
Frida är en förebild inom inredningsområdet, det var faktiskt tack vare henne som jag själv blev så pass inspirerad att jag började blogga. Inte för att jag vare sig har ambitioner eller proffsighet nog att mäta mig med henne (det går inte, och det var inte min avsikt heller), men det är nog just därför det är extra roligt att i anslutning till reportaget bli omnämnd bland länktipsen *superglad!!*. Även Living by C&W (m.fl) fanns med - grattis tjejer!!
Så, till er som inte har VK, och som gärna vill läsa reportaget, här är det:

Bilder - privata ©
Uppdaterat i efterhand 2007-05-26:
Enligt era önskemål så kommer här bilderna från reportaget där jag råkat hamna med... bildkvalitén är väl sisådär...

Japp, så där såg det alltså ut. Nu vet ni lite mer om mig än tidigare också. Allt det anonyma är alltså numera *poff* borta :)
Bilder - privata ©
Reportaget utgjorde ett helt mittuppslag i VK, vår lokala dagstidning (Västerbottens Kuriren). För att texten skulle bli läsbar, blev jag tvungen att dela upp det på ganska många fotografier, och kvalitén är väl sådär. Men det borde gå att läsa hoppas jag. Om den skulle dyka upp i VK:s nätupplaga, kan jag istället länka till den, men ännu har jag inte sett att dom lagt ut den.
Frida är en förebild inom inredningsområdet, det var faktiskt tack vare henne som jag själv blev så pass inspirerad att jag började blogga. Inte för att jag vare sig har ambitioner eller proffsighet nog att mäta mig med henne (det går inte, och det var inte min avsikt heller), men det är nog just därför det är extra roligt att i anslutning till reportaget bli omnämnd bland länktipsen *superglad!!*. Även Living by C&W (m.fl) fanns med - grattis tjejer!!
Så, till er som inte har VK, och som gärna vill läsa reportaget, här är det:

Bilder - privata ©
Uppdaterat i efterhand 2007-05-26:
Enligt era önskemål så kommer här bilderna från reportaget där jag råkat hamna med... bildkvalitén är väl sisådär...

Japp, så där såg det alltså ut. Nu vet ni lite mer om mig än tidigare också. Allt det anonyma är alltså numera *poff* borta :)
Bilder - privata ©
Sovrums-Idoler och halvårsjubileum

Som bekant renoveras det för fullt i vardagsrummet.
Gamla soffan är såld, teven likaså. Men Idol vill man ju inte missa om man inte måste. Det var bara att bänka sig i sovrummet. Ihop med familjens storebror och en Polly-påse. :)
Njae, jag vet inte vad jag tycker om kvällens insatser. Lika bra att inte sätta så mycket på pränt som man får skäll för, och får ångra sedan. Inte för att ni någonsin skällt på mig ännu (men dumt att chansa).
Får jag lov att bli lite filosofisk på kuppen?
Blickar bakåt och inser, att den här bloggen firade ett halvår i förrgår. Det hade nog aldrig hänt om det inte varit för er.
Jag började skriva lite försiktigt, utan att veta riktigt i vilken riktning det skulle bära iväg. Med facit i hand, så har det verkligen burit iväg uppåt, och nog är det så att utan er tror jag inte att jag hade suttit här ikväll och skrivit, och tänkt på var och en av er, som blivit mina vänner under resans gång. Och det värmer så gott i hjärteroten. Jag är så glad att jag har er.
Det ska bli med glädje jag fortsätter. Besöksstatistiken här på bloggen är minst sagt uppmuntrande. Jag har förmånen att blivit begåvad med många läsare, som dessutom kommenterar friskt - och det är så kul, ni ska veta att det uppskattas!!
Jag ville bara att ni ska veta det.
Imorgon hoppas jag kunna återkomma med lite bilder från vardagsrummet. Nej, det är inte klart än, men tapetseringen ska påbörjas - tjoho och yippie!!
Så på återseende, och ha en riktigt fin fredagskväll, det som återstår av den. Kram till er alla :)
Bilder - privata
Tisdagstema - Halkigt (och ja, jag vet att det är torsdag)

Jag känner att jag behöver ett break från all renovering här hemma, och går mentalt ut i skogen istället.
Tack vare Lina, så tänker jag premiärprova på att vara med i Tisdagstemat, som denna vecka är "Halkigt".
Det fick bli några is-bilder från förra veckans skogspromenad.
Inte så underfundigt, men jag är ju bara nybörjare än så länge ;).
Det här verkar vara en kul grej - alla ni andra som också tycker det är roligt att fota - var med ni också!
Bilder - privata
Ny delikatess?

Var i tvättstugan och pysslade lite förra veckan, när jag fick se något konstigt på Aloe Verans blad; det såg precis ut som om någon hällt florsocker över den!!
Hann dock inte avsmaka det som kunde varit en ny delikatess (ni vet väl att saften som finns inne i bladen faktiskt är drickbar, enligt vissa - jag har inte provat själv). För jag kom på att det inte kunde vara florsocker, utan slipdamm istället.
Så är det att bo i ett renoveringskaos :)
Bild - privat
Kurvig lampfot

Tittade in på Åhlens hemsida, och fick syn på bilden ovan till höger. Jag gillade inte till en början den här sortens lampfötter, men som med det mesta i trendväg så vänjer man sig och plötsligt så har ogillandet bytts till gillande.
Just den här kurviga modellen föll jag för direkt, men hemsidan bjöd inte på någon produktinfo, och på Åhlens har jag inte sett den tidigare i höst. Tills häromdagen, då den stod där på hyllan och glänste, svisch hade den stått klart där och hamnat i ett fast grepp i min hand istället. :)
20% på lampfötter för klubbmedlemmar (vilket jag självklart är) gjorde ju inte saken sämre.
Nu återstår bara att hitta den rätta lampskärmen, sån´t där kan vara svårt tycker jag. Men roligt, som det mesta med inredning är.
Börjar känna mig lite rastlös, vill att vardagsrummet ska bli klart, NU!! Och maken fullkomligt slösar bort viktig renoveringstid på att ligga och sova....när han borde förbereda för tapetsering istället. Klockan är ju bara.....hmm, jaha, är den redan tolv på natten? *harkel* Jaja, det är väl bäst att han får sova då. Min väckarklocka ringer om 5½ timme, kanske bäst att jag också går och lägger mig då.
Jag kan ju alltid drömma om tapetsering, lampskärmar och andra trevliga saker. Natti, natti :)
Bild t.v - privat
Bild t.h - åhlens.se .PS: Åhlens har nu lagt in lite julsaker på sin hemsida, för den som är julpyntarsugen.
Höstlov för buschbarn

Jag tänkte bara snabbt visa vad pojkarna är ute och gör just nu. Jag tror dom trivs rätt bra med att ha höstlov för tillfället.
Dom har två stora förmåner i sitt liv:
1. Deras pappa är motorintresserad, och ser nog gärna att boysen växer upp till finniga tonåringar som inte är rädd för att få lite motorolja på fingrarna. Därför har barnen både fyrhjuling och cross att välja på till förströelse här hemma.
2. Vi bor på landet. Och därmed kan dom köra runt, runt, runt, runt tills mamma får spader av allt motorljud, men hon får spader i tystnad, eftersom dom trots allt vistas utomhus och inte sitter vid datorn eller xboxen. Sedan hur mycket frisk luft dom får i sig, är en fråga man kan diskutera.
Så kan det vara när man är pojke på landet, med "rätt" sorts pappa och man har höstlov på kuppen.
Bilder - privata
Jag fryser.....!

Gör precis som Vicke; visar en bild på termometern. Fast nu är det inte utetemperaturen ni ska kolla in, utan inne istället.
Låg i sängen och myste med lillebror imorse (han brukar byta till vår säng på morgonsidan), och vi båda drog täcket över oss lite extra. Det var nästan som om självaste nästipparna på oss kändes kalla... När jag sedan såg att det bara är runt 15 grader i huset, så var det ju inte så svårt att förstå varför morgonen kändes extra kylig.
Vi installerade jordvärme för några år sedan, och fråga mig inte varför, men ibland hänger den inte riktigt med i svängarna. Det hinner bli alltför kyligt innan den kommer ikapp. Jag tycker i alla fall att sådana här temperaturer är lite väl låga. Maken som är varmblodig av naturen, tror jag inte bryr sig lika mycket.
När jag hade klagat som mest häromåret, och kom ut i köket för att kolla vad gradantalet inomhus var, hade en snabb make redan tejpat över displayfönstret med önskad temperatur - fiffigt! Men inte blev det varmare för det inte, även om jag fick mig ett gott skratt :)
Ni som kan, njut av era varma lägenheter och hus, så ska jag ta en varm dusch och klä mig i långkalsonger och ylletröja.
Bilder - privata
Bio och sömnad

Idag tog jag lite ledigt från pysslet hemma, och tog med barnen på bio. Eller var det dom som tog med mig, eftersom det var dom som fick välja film? Gustav 2 blev det.
Med andan i halsen släntrade vi in på biografen prick när filmen skulle börja (planering är visst inte min starka sida). Med stor popcornbägare, drickor, biljetter till oss alla tre och 300 kr fattigare bänkade vi oss i den minimala salongen. Varpå vi ser att vi är helt ensamma.
Inte en själ förutom vi. Lillebror börjar skruva på sig, huvudet snurrar runt runt och han väntar verkligen in ALLA de andra barnen och föräldrarna som också ska komma och se filmen. För det kommer väl fler? Det kan väl inte bara vara vi, det kan det väl inte, mamma??
Men jo, se det kunde det. Inte ens biografmaskinisten behagade vara på plats, förrän någon måste ha ringt och väckte henne, för det dök ju faktiskt upp hela tre tappra själar på eftermiddagsföreställningen, halleluja!
Så till slut rullade då filmen igång, och det ekade fortfarande lika tomt mellan bänkraderna. I mina tankar poppade det snart upp förbjudna ord i stil med "ladda hem" och "mysig-stund-hemma-i-soffan-är-likamed-gratis", men sådana fula tankar slog jag snabbt ur hågen när jag kom ihåg att vi har varken soffa eller teve på plats just nu.
Och vi fick ju faktiskt komma hemifrån för några timmar, plus att barnen gillade verkligen filmen.
Hemma-pysslet återupptogs istället under kvällen med lite sömnad. Skåpet som kommit på plats ovanför torktumlaren, saknar medvetet en dörr, eftersom den pga en taklampa inte skulle gå att öppna fullt.
Så jag sydde ett slätt tygstycke och hängde där istället.
Med detta, så känner jag att det är läge att byta ut sömnaden mot sömn. Sista lediga dagen imorgon, sedan är det bara att vända tillbaka dygnet igen. Tänk om man ändå hade fått ha höstlov hela veckan...! *drömmer mig bort*
Bilder - privata (tråkiga kvällsbilder i tråkigt ljus, sorry för det)