Eftersom min bloggning om Telia fördelar verkade intressera en del av er därute, vill jag bara göra ett kort tillägg kring detta, eftersom jag först nu läste brevet från Telia lite noggrannare.
Låt mig citera:

 "Vi slutar räkna poäng den 30 juni 2006.
Fr.o.m den sista juni kommer det inte att ticka in fler poäng på ditt fördelskonto. Du kan däremot använda dina redan intjänade poäng som betalning eller delbetalning på vår nya hemsida."

Så med andra ord spelar det inte så stor roll hur mycket vi än ringer i framtiden - det är hur mycket vi HAR ringt som har betydelse.

Näe, nu börjar jag tröttna på det här!
Jag får kommentarer med jämna mellanrum, som inte har något med mina inlägg att göra.
Dom är på engelska, och har alltid något med spel och dobbel att göra.
Ni har kanske inte hunnit se dom, för jag har försökt ta bort dom så fort jag bara kunnat.
Jag har tvingats aktivera filtret som ska kunna stoppa sån´t här elände; har lagt in vissa ord och IP-adresser som inte är välkomna.
Men likafullt tar sig en del igenom.
I takt med detta lägger jag förstås till ytterligare ord och adresser som ska filtreras bort. För jag tänker inte ge mig. Men det är enerverande och tar onödig energi, som jag hellre riktar åt annat håll.

Någon där ute som känner igen detta?
Som har drabbats av det själv, eller har hört något om det?

Tänkte bara göra er uppmärksam på att jag har lagt till några av mina favoritbloggar under rubriken "Länkar".

Ha en fin lördagkväll (och har ni inget att göra och vill ha en trevlig stund vid datorn, så tycker jag att ni ska titta in på några av bloggarna)!

Kisspaus (bild - privat)

Så var själva midsommaraftonen till ända.
Övervägande soligt, men emellanåt ganska blåsigt.
Väldigt trevligt hade vi i alla fall. Det har blivit lite av en tradition att tillsammans med vännerna besöka festligheterna nere i byn, som bl.a bjuder på auktion.

När jag tänker på sommarauktioner, fylls huvudet med bilder på vackra, gamla möbler, med svarvade ben och som andas lantlig romantik.
Min mans bild av auktion är tydligen en helt annan. Hans ögon fastnade direkt på en minimotorcykel, som han med bestämdhet ansåg att lillebror i familjen bara måste ha!
Barnets mor (dvs jag) var dock av en helt annan åsikt.
Hur det gick? Ja, det har ni väl redan sett på bilden ovan. Gossebarnet och dess far sken ikapp under kvällen, kan jag berätta.

Så går det när man är ensam kvinna i en familj med tre grabbar.

Så var fotbollscupen till ända.
Tänk vad glad man kan bli när man slipper bli sist!
4-1 vann dom dagens match med, och blev därmed 3:a i sin grupp om fyra lag.
Jag vet inte vilka som blev lyckligast, barnen eller föräldrarna? Jag måste nog jobba på att lägga band på mina känslor, men det är ju så spännande emellanåt, och man blir ju så glad när dom får göra mål!

Trots cup hela helgen, så har maken jobbat på med altanen.
Men det berättar jag mer om i nästa inlägg.
Fortsättning följer...

Lördagmorgon, och väckarklockan ringde 5.20 *gnugg, gnugg - gääääsp*
Men redan halvfem vaknade jag av att sonen stod vid min sängkant, och sa att han inte kunde somna om. Och då hade han redan varit vaken ett bra tag (!).
Tydligen är fotbollscup jämställd med julafton i hans ögon, förväntningarna var på topp. Och då kan man ju inte slösa bort tiden med att sova.

Nåja, dagen har trots allt varit lyckad. Två matcher avverkades idag, minst en till ska spelas imorgon.
Humöret var på topp, trots förlust.
Ser fram emot matchen som återstår. Hoppas för lagets skull att dom får in ett eller ett par mål - det är dom värda!

Väl hemma gick luften ur vår älskade kämpe. Det dröjde inte länge förrän han sov som en björn i vinterdvala i soffan (dålig liknelse en fin sommardag som denna). Lika svårväckt som en sådan var han i alla fall.


^{Bild: privat}

Och så måste jag bara få kommentera, och be om ursäkt för soffan. Denna hemska mönstrade sak är det gräsligaste i möbelväg som vi fortfarande inte gjort oss av med.
Till mitt försvar kan jag säga att min nya soffa finns, färdig och klar inne i mitt huvud. Och bilden av den är så tydlig att jag ser den framför mig varje gång jag passerar vardagsrummet.
En vacker dag ska den bli min. Det kommer bara att dröja ett tag, förmodligen ett väldigt långt tag.
Det kom liksom en utlandsresa emellan. Och en altan.

Klockan springer iväg så här på sena kvällen. 5.30 är det dags att stiga upp, men det är tusan så svårt att ta sig i säng om man inte får en liten stund vid bloggen först.

Nog märks det att man utvecklat ett sorts beroende; både att surfa runt på andras bloggar, och att blogga själv.
Imorgon är det dessvärre bara att glömma att hinna med bloggen, för då har vi fullt upp hemma med gäster, grillning, och lite altansnickrande.
Och i övermorgon ska vi på 11-åringens första fotbollscup. Samling kl 6.30 på morgonen - gäääääääsp (och jag som är så morgontrött!). Nåja, vad gör man inte för sina barn. Det ska faktiskt bli roligt.

Så jag vet redan nu att en svår tid väntar. Blogg-abstinensen lurar runt hörnet, men det är bara att bita ihop.
Det kommer ju att finnas desto mer att läsa för mig när jag återvänder.

På återseende!

Sommar är underbart, kanske t.o.m min favoritårstid.
Men hemma hos oss finns en baksida med den också.
För oss är sommaren även synonym med tok-stökigt inomhus. Tvätthögarna verkar sikta på höjdrekord, dammråttorna har släktträff och diskmaskinen tycks ha belagt disken med besöksförbud, eftersom det alltid står smutsig disk kvar på diskbänken och hånler mot mig.

Tiden som tidigare lagts på att upprätthålla den allmänna ordningen hemma, omprioriteras av naturliga skäl till bad och utevistelse.
Men det är ändå förvånande att det lyckas bli så himla stökigt inomhus, när man tillbringar så lite tid där.
Tycker förresten det är oschysst av dammråttorna att alltid träffas hemma hos oss, tycker dom kan samlas hemma hos nå´n av er istället, för ni har väl alltid välstädade och fläckfria hem oavsett årstid...?

34 år kanske låter mycket för en del av er ungdomar där ute.
Jag känner mig ändå inte speciellt gammal.
Men i söndags när vi stod och oljade in vår altan som vi (läs maken och hans bror) byggde ifjol, så kände vi oss rätt vuxna ändå.
Och däckstolarna skulle också oljas in, det gjorde jag ikväll (puh - och det här måste göras varje år hädanefter, vad har jag gett mig in på?). Likadant där - ytterligare några vuxenpoäng.
För att inte tala om imorgon.
Att gå på sina barns skolavslutning, dessutom är det samma skola som jag själv gick i - det är verkligen en märklig känsla. Man fattar ju att andra tycker att man faktiskt är lite till åren, det är bara så svårt att känna så själv när man inuti förmodligen ligger sisådär tio år efter...


^{Bild: Corel}

^{Bild: privat}

Nu är det bestämt.
En altan ska byggas på framsidan av huset, så att vi kan ha det så där helyllemysigt som alla andra har det i sina trädgårdar på sommaren.
Sagt och gjort. Bankkontot tömdes, maken räknade ut hur mycket virke det skulle behövas, släpvagnen kopplades på, barnen utrustades med lördagsgodis (för sånt här kan ta tid) och iväg bar det.
Kl 13.50 rullade vi in på det stora byggvaruhuset, för att i nästa ögonblick få syn på öppettiderna.
De stänger 14.00 på lördagar - kan ni fatta?!
Söndagar ska vi inte ens tala om, då är det helt stängt.
Ja, vad ska man säga. 6 st betongplintar hann vi lasta på, det var allt.
Tyckte nästan jag hörde maken dra en lättnadens suck över att slippa tillägna morgondagen åt altanbyggande, men jag kanske bara inbillade mig...

^{Bild: privat}

Ja herregud vilken kväll....!
Festen är över, och det var en riktigt trevlig kväll till att börja med (återkommer till det).
Eftersom man skulle vara klädd tidsenligt från det årtionde man är född på, så fanns det allt från 40-tal till 80-tal på denna jobbfest.
Riktigt sköna typer fanns det att vila ögonen på (och dansa med). Hade gärna delat med mig av lite bilder, men jag kan ju inte gärna lägga ut dom här utan medgivande - och på jobbet vet nästan ingen om min blogg.
Ni får hålla tillgodo med en bild på mig - jag hoppas det syns att jag är från det sköna 70-talet.
Festfixarna hade gjort ett toppenjobb, så det var inte deras fel att min kväll slutade före alla andras.
Ett råd från mig till dig: undvik att dansa barfota tillsammans med skoklädda människor. Och om du ändå gör det, se till att inte sätta foten under någons sko. Det kan sluta riktigt illa, ja i alla fall med blodsspill och en stortånagel mindre......*fy och attan så ont det gör!!*

Men annars var det en trevlig kväll.