Vi tänder ett ljus för gammelfarmor

Kvällen känns ovanligt mörk här hemma. Det är mulet, och så har det förstås börjat bli den tiden på året.
Detta noterades även av 6-åringen som ville att vi skulle tända levande ljus.
Det var faktiskt väldigt passande, för just ikväll somnade barnens gammelfarmor in. Hennes liv här på jorden är avslutat, men hon finns för alltid kvar i våra hjärtan. Så vi tänker på henne, när vi ser ljusen brinna.

Han funderar ganska mycket på det här med döden och änglar, vår yngsta pojke. Det är väl en sådan ålder. Det är svårt att svara alla gånger, men det känns viktigt att han tillåts fundera och fråga.
Döden kan vara svår att samtala om, men tack och lov har barn en befriande förmåga att våga prata om allt här i livet, tänk om vi vuxna kunde vara mer som barnen ibland.

---

Fotograf Tom Andersson, se här för länk till bild.

Vad fint gjort!

Så vackert och stämningsfullt du förmedlar din kväll!! Själv fasar jag för den dag då min nu 82 år gamla, men pigga, farmor ska lämna oss.
Här hemma märker jag inte av att kvällarna blir nå mörkare. Kanske därför som jag sitter här upp vid datorn mitt i natten.
Kram på dig Sara
Natti natti
I-)
I-O
I-Zzzz...

Håller med Saga vackert och stämningsfullt skriver du om din kväll. H var 5 år när hans farmor dog och det var massor av funderingar och frågor vi lånade mycket böcker på biblioteket som vi läste, fick även en bra bok på begravningsbyrån. Men som du säger så är det viktigt att de får fundera och fråga.

Åh.. vad fint du skriver om kvällen.
Måste vara jättesvårt att kunna svara bra på alla frågor. Men visst är det skönt med barn, dom vågar fråga och undra.. och stänger inte tankar inom sig.

Bättre med ett litet svar än inget alls.

Vilken fin gest!
Jag förstår att det är svårt, men jag tror precis som du att barn har en enklare och mera okomlicerad syn på döden och att man kan vara ganska uppriktig.

Tack till er alla.
Sonen kom just med den senaste teorin om änglar; han tror att man som nyliven ängel är hes, men att man efter ett tag pratar som vanligt igen.
Ja, vem vet?

Kan bara instämma i vad de andra skrivit. Döden är verkligen knepig.Igår var det precis en månad sen vi begravde min sambos mamma. Känns så konstigt att hon inte kommer att finnas med den dagen vi gifter oss.
*Sänder kramar till dig och din familj*

Så fint..
Döden väcker många tankar..
Nått som jag läste i samband med flodvågen ,var ett barn som hade frågat varför det var så hemskt att dö...
"Det är väl inte hemskt att dö, att dö betyder att man kommer dit alla ofödda barn är..och att vara ett ofött barn är ju inte hemskt"

Små kloka ord om livet..

Jenny:
vad sorgligt att hon inte kan dela den dagen med er. Men jag är övertygad om att hon gör det ändå, på något sätt *kramar tillbaka*

snurran:
visst är det fint, deras funderingar om döden - ofta så mycket mindre dramatiskt i deras värld, verkligen härliga tankar som får en att tänka till själv... ;)